Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträcka från nordväst till sydost gjorde det sannolikt, att
det kunde finnas undervattensgrund mellan dem, hvarför
det var meningen, att vi skulle gå väster om desamma.
Då vi kommo närmare öarne, ehuru afståndet ännu var
rätt stort, såg jag genom kikaren på den största ön en
hvitgul fläck, som troligen ej kunde vara annat än en
björn. Ty den befann sig på ett ställe, där ingen snö
kunde blifvit liggande, och kunde ej heller gärna vara
något stenblock. Jag lät sätta ut båten, och som
jägmästaren hittills ej fått skjuta någon björn, frånsedt den,
som kom under isen vid Kap Wynn, tog jag honom
med för att han skulle få tillfälle att skjuta. Tyvärr gick
äfven Antarctic, till följd af ett missförstånd, fram mot
ön, och björnen, ty det var verkligen en sådan, blef
orolig och reste sig upp. Jag styrde emellertid båten
bakom några klippor, så att björnen ej fick se oss förrän
vi voro tämligen nära, då den oroligt vädrande stirrade
på oss. Jägmästarens första skott träffade emellertid ej,
björnen gaf sig i väg öfver ön, fick ett skott till och
blef träffad, men fortsatte det oaktadt att springa i vild fart,
utan att hejdas af ett skott från mig, hvilket nu slängdes
efter honom. Vi hoppade i land och rusade efter, medan
båten beordrades rundt kring ön. När vi kommo till andra
sidan, var björnen redan långt ute i vattnet, men
saluterades nu med flere skott, af hvilka ett från jägmästaren
råkade i sidan af hufvudet, hvarefter utgången var gifven.
När båten sedan kom till oss, rodde jägmästaren ut och
sköt ihjäl björnen. Jag hade under tiden återvändt till
andra sidan af ön och fann där dels en eskimågraf, dels
några gamla vinterboningar, hvilka sedermera blefvo
föremål för utgräfningar.
När vi vid midnatt åter kommit ombord, trodde sig
kaptenen kunna gå med Antarctic mellan de båda största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
