Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få väderkorn däraf. Vi firade Duséns födelsedag nu
i stället för den 4, då han var frånvarande, och då vi
vid eftermiddagskaffet sutto på däck, fick jag se de båda
vargarne på stranden af bukten öster om den udde, som
jag på kartan, vargarne till ära, kallat Vargudden.
Fångstbåten sattes ut, och vi rodde med all fart dit, men dess
värre kunde vi ej från båten se att djuren togo kosan
norrut. Kaptenen satte ut en annan båt och kom med
denna vargarne inom håll, där de sprungo på stranden,
men som han trodde sig kunna mota vargarne till oss, hade
han tyvärr af öfverdrifven grannlagenhet icke velat skjuta.
Först när vi kommo i land, sågo vi af spåren att
vargarne gått norrut, och nu följde en vild språngmarsch. Jag
såg vargarne vid en kulle, där de voro nära de karlar,
hvilka kaptenen skickat för att drifva djuren mot oss,
men karlarne hade ej gevär med. Jag sprang cirka fyra
kilometer utan uppehåll och kastade därunder från mig
rock och väst samt trodde mig ändtligen ha vargarne
fast utanför mynningen af Ryders älf. Men jag hade
icke beräknat, att vattnet där var så grundt, att de kunde
taga sin kosa. öfver det inre af viken, och min långa
och ansträngande jakt hade skett förgäfves.
Äldre jägare i Sverige talade om »trollharar», hvilka
det var omöjligt att skjuta; dessa vargar skulle kunnat
kallas »trollvargar» i analogi därmed, ty när vi lade ihop
det ena med det andra, tyckte vi att vargarnes tur varit
väl stor. Men den skulle bli ännu större, ty när den
danska expeditionen följande år (1900) kom till Hurry
Inlet, gick det på samma sätt för den som för oss. En
dag när doktor N. Hartz jämte en kamrat var i land vid
Vargudden, mötte de nämligen två hvita vargar,
antagligen våra gamla bekanta, och som de ej medförde andra
skjutgevär än revolvrar, gingo vargarne äfven det året fria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
