Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi spridde oss åt olika håll, jag gick ensam söderut
långs Kjerulfs fjord och fick snart glädja mig åt åsynen
af en gråsiska (Acanthis canescens), en fågel, som sedan
visade sig ej vara sällsynt i det inre af fjorden,
stenskvättor funnos äfven. I geologiskt hänseende var ej
mycket att göra, ty de rådande bergarterna voro
glimmerskiffer och gneis. Renhorn voro ej sällsynta, men
jag såg äfven vargspår samt en mängd ställen, där renar
dödats, utmärkta genom hår, skelettdelar och hela ben.
Det märktes, att vargarne huserat illa här. En ripa sköts
med kula vid en bäckravin, och där syntes äfven
verkliga renstigar, liknande gångstigar på den branta
sluttningen. Jag fick slutligen äfven se ett ganska färskt
renspår och var ej särdeles belåten med att Björn och
Tip hade följt mig. Om en stund fick jag se hornkronan
af en ren röra sig uppe på sluttningen, och nu gällde
det att försäkra sig om hundarne, innan de började
skälla. Remmen till min kikare bands om Tip,
geologväskan med dess rem om Björn, och båda bundos sedan
samman. De ville dock ej blifva liggande, utan följde
efter mig, hvarför jag med geologväskan i hand och
under ständiga förmaningar åt hundarne att vara tysta
måste smyga mig fram. Två renar hade jag sett, om
det kunde vara flere visste jag ej, de hade lagt sig bakom
en kulle. När jag ändtligen var nära nog, kröp jag fram
på händer och fötter, lämnande hundarne bakom, och då
en af renarne reste sig rakt emot mig, sköt jag, men det
blef obegripligt nog en bom. Nu var lugnet slut.
Hundarne ryckte sig loss med ett tag, Tip rusade åt ett håll,
Björn åt ett annat med väskan om halsen och släpande
denna bland stenarne, så att det yrde, allt under högljudt
skällande. Jag sköt nu en ren och blesserade därpå en
annan, som dock ej föll tvärt. Som jag emellertid trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
