- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
373

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämligen samtidigt från såväl sydost som sydväst, hvilket
gaf upphof till en besvärlig toppsjö. Vågornas höjd var
oerhörd, och fast jag varit ute för värre stormar, har jag
dock aldrig sett sådan sjö. Det var ej lätt att taga sig
fram på däck, men det var en härlig syn att från
kommandobryggan skåda, huru de svåra sjöarne förgäfves
rusade till anlopp mot vårt präktiga fartyg. Det lyftes
upp på vågkammen för att i nästa ögonblick vara nere
i en djup dal, där man på alla sidor omgafs af
vattenmassor så höga, att de tycktes skola begrafva fartyget.
Men Antarctic höjde sig i stället åter på deras kammar
och tog in märkvärdigt litet vatten.

Redan klockan åtta på morgonen hade vinden
bedarrat, så att vi kunde tillsätta bottenrefvade märssegel, men
slingringarne voro alltjämt svåra. Vi fingo till frukosten
nöja oss med påbredda smörgåsar uppe på däck, men
middag och aftonmåltid kunde vi intaga i gunrummet
som vanligt. Kaminen utanför min hytt hade gjort
haveri, och i kabyssen lär det sett ut värre, kocken var
sjuk. En af gunrumspersonalen var af någon för honom
själf bäst bekant anledning osynlig och visade sig icke
ens vid måltiderna, fast han annars ansågs ha den
bästa aptiten af oss alla. Vinden blef slutligen laber,
men de våldsamma slingringarne fortsatte hela dagen, så
att fartygets reling emellanåt låg nere i vattnet.
Kaptenens mössa blåste i sjön, och katten, som nu blifvit
stor, höll på att gå samma väg, men Henning fick
lyckligtvis i sista ögonblicket tag i hans svans. Det var
ljum luft, öfver tio grader.

Den 6 hade dyningen minskats, eller rättare
sydvästdyningen hade segrat och var ensam rådande,
hvarför slingringarne voro mera jämna, så att man kunnat
sofva. Vinden, som hittills kommit från sydkanten, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free