- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
375

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit alldeles hvit, smorde naturligtvis genast ner sig
i en kolhög. Klockan fem på eftermiddagen voro vi
framme vid vårt första lodningsställe, och half sju var
den sista lodningen utförd, temperaturen i vattnet var
här högre än i luften, mellan tolf och tretton grader.
På aftonen var det stjärnklart, det var länge sedan vi
sett en sådan mängd stjärnor.

När jag morgonen den 9 september kom upp på
däck, hade vi norska kusten i sikte, och strax före tio
fingo vi syn på Slåtterö fyr. En lotsbåt från Bergen
prejades, min första fråga gällde, om det ingått
underrättelser om Andrée, men svaret blef nekande. Fartyget
fejades och putsades både på däck och under detsamma,
så att man knappast visste, hvart man skulle taga vägen;
Antarctic måste ju vara fin, när vi kommo hem. Vi
gjorde fortfarande god fart, passerade Utsire fyr mellan
två och tre på eftermiddagen och måste på aftonen
minska seglen, på grund af den starka medvinden.
Sjöarne lyste på natten af stark mareld, och vinden ökades
så mycket, att vi slutligen måste stoppa maskinen, enär
propellern ej kunde följa med, ty vi gjorde för enbart
segel mellan sju och åtta knops fart. Det var som om
vinden ville hjälpa oss hem så fort som möjligt.
Fartyget slingrade rätt betydligt, men tröttheten tog ut sin
rätt, och för första gången på länge under dessa oroliga
dagar fick jag njuta en skön sömn. När jag vaknade
följande morgon den 10, föreföll allt så stilla, att jag
trodde, att vi befunno oss i någon hamn, och jag blef
därför ganska öfverraskad, när jag kom upp på däck
och fann oss göra god fart, men som vinden ej längre
var rakt med, hade slingringarne upphört. Vi passerade
Lindesnes och satte kurs på Skagen, fingo hård
nordostlig bris af tretton eller fjorton meters hastighet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free