Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - Färden till Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vädret hade nästan hela våren varit ruskigt, och under
regn samt hård blåst gingo vi till sängs den 3 juni på
aftonen. Följande dag skulle vi afsegla, och det var därför
så mycket angenämare att denna morgon vakna vid solens
lifgifvande strålar och se hafvet lugnt, liksom inbjudande
till färden.
Ännu återstod en del arbete ombord, och medan detta
utfördes under kaptenens och styrmannens ledning, företog
jag med mina kamrater en utfärd till lilla Skaarö. När vi
från denna färd mot aftonen återkommo, förklarade
kaptenen, att allt var klart, och jag bestämde afseglingen till
kl. 1/2 8 på aftonen.
Ändtligen började då vinschen arbeta, ankarkättingen
drogs knarrande upp ur djupet, och knappt hade ankaret
visat sig i det klara vattnet, förrän propellern började arbeta.
Vi gledo långsamt ut mot det öppna Ishafvet. Svenska flaggan
svajade på Frithjofs stortopp, norska flaggan akterut,
och uppe på Skaarö sågo vi både svenska och norska
flaggorna liksom till afsked fläkta sakta för den svaga vinden.
Våra vänner på stranden viftade ett sista farväl, en hälsning
som besvarades med ett ifrigt näsduksviftande ombord.
Så hade vi då lagt ut från skandinaviskt land, för en
sommar lämnat civilisationen och drogo nu bort till
obebodda trakter, gående okända öden till mötes.
Vädret var vackert, vinden nordlig och sålunda emot,
men så svag, att den föga hindrade vår framfart. För att
vi skulle få tillfälle att bese det stora fågelberget Fuglö,
styrdes Frithjof tätt under detta. Tusentals fåglar svärmade
där högt upp vid de branta bergväggarna, och fram och åter
från hafvet drogo ständigt flockar af alkor och lunnefåglar.
Snart hade vi äfven Fuglö bakom oss, vi voro ute i
öppna hafvet och Frithjof gungade raskt fram, obekymrad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
