Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - Färden till Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ett tydligt tecken till, att vi ej hade långt till Beeren
Eiland. Snart blefvo vi äfven varse ett snöhöljdt fjäll, som
långt bort i norr höjde sig öfver synranden. Det var Mount
Misery på Beeren Eiland. Kursen ställdes ditåt, och vi
ångade en stund fram mellan gles och klen is. Denna blef
dock allt tätare och omöjliggjorde snart vidare
framträngande i den riktningen.
Hvarje polarfarare, som en gång skådat isen där uppe,
längtar åter dit. När man efter några dagars färd öfver
Ishafvets öppna bälte skådar en ljus skiftning på
himlahvalfvets norra del eller på någon fläck däraf, vet man redan,
hvad man har att vänta. Isen finnes under den där
skiftningen. Efter upptäckten af detta fenomen dröjer det ej
heller länge, förrän utkiken uppe i tunnan på stormastens
topp ropar: is för ut! Man vet nu, att framträngandet mot
norden möter ett hinder, ett hinder, som snart säger stopp.
Oaktadt kännedomen härom, kännedomen om att det är
denna nordpolens säkra förpost, som utestänger forskaren
från det förborgade området där bakom och som sålunda
omintetgör hans käraste önskningar och stoltaste hopp, kan
han dock ej låta bli att glädja sig åt isen.
Efter att några dagar och nätter ha gungat på det
vanligen upprörda Ishafvet är det en hvila att komma in till
isbältet. Är vinden nordlig, märker man tidigt isens
närvaro därpå, att sjön lägger sig och fartygets mer eller mindre
våldsamma krängningar upphöra. Blåser det åter sydlig
vind eller har det under de närmaste dagarna gjort det, så
kan sjön gå våldsam ända in till isens kant. Den yttersta
iskanten ter sig då helt olika mot vid nordlig vind.
Gungande, som på lek, höja sig isblocken för att snart åter
gnisslande mot hvarandra sänka sig ned i dälderna mellan
de in bland isbitarna lugnt rullande vågorna. Långt in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
