Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - Färden till Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans blod sprutade ur kulhålet, så att både isen och vattnet
däromkring färgades röda. Det var en gammal hanne,
kolossalt tjock, 2 1/2 meter lång och vägde, enligt det sätt vi
hade att uppskatta hans vikt, 340 kilo. Vi hade ingen våg
med oss, men sälen lades på ena änden af en på midten
understödd planka, och det visade sig, att han vägde upp
4 män, hvilkas sammanlagda vikt utgjorde den nämnda.
Det är rätt svårt att på något afstånd uppskatta sälarnes
storlek, när de ligga uppkrupna på isen. Jag sköt sålunda
denna dag på ett långt håll en liten säl, som sedermera befanns
vara en nästan nyfödd unge af vikaresälen, en liten lurfvig
murfvel, som såg rätt lustig ut i sin silkeslena, ulliga dräkt.
Då vi ej hade något vidare att göra i Hornsund, vände
vi åter till sjös och styrde färden mot norr, så snart vår
post var öfverlämnad till ryssarne. Det arbetades nu flitigt
ombord. Levin tog bakterieprof af de skjutna sälarne,
Östergren gjorde preparat af djurens inre delar och Odhner gräfde
i inälfvorna efter maskar.
Utanför sydvästra Spetsbergen, mellan Hornsund och
Belsund, ligga ett par små ögrupper, af hvilka de sydligast
belägna kallas Dunöarna och de norr om dessa Isöarna.
Isöarna, på hvilka ett rikt fågellif är rådande, besökte jag
med Nathorst 1898, men då jag förut ej varit i tillfälle
undersöka Dunöarna, ställdes nu färden dit. Mot aftonen voro
vi i jämnhöjd med dessa öar. En båt utsattes, och jag rodde
i sällskap med Levin, Odhner och Kjell till den största af
dem. Hela ön var täckt med snö, och det var tydligt, att
något rikt fågellif ej ännu kunde vara att finna där. Rundt
kring stranden summo ejdrar talrikt, andra sträckte fram
och åter, och många sutto uppe på snöfälten. Flockar af
prutgäss vadade i snön, och den lilla täcka rödbröstade
simsnäppan (Phalaropus fulicarius) flög kvittrande fram och åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
