Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet - I Isfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågor. Snart slogo lågorna högt upp i masterna.
Maskinisterna, som måste ut genom det brinnande rummet, sprungo
i bara linnet genom elden men räddade sig till all lycka
så väl, att endast en af dem fick ett obetydligt brännsår på
halsen. Att det raska folket nu i farans stund skött sig väl
som alltid, var tydligt; elden hade på en kort stund släckts.
Emellertid hade den lämnat ganska betänkliga spår
efter sig. Maskinrummet var kolbrändt, de öfre hytternas väggar,
kommandobryggan och allt trävirke därintill var koladt,
glasen i skylightet söndersprungna. Allt detta måste repareras,
och inom kort var det ett skrapande och filande ombord,
som tydde på fullständigt verkstadslif. Så godt sig göra lät,
var skadan emellertid snart afhjälpt. Största förlusten led
Levin, som fick sin präktiga termostat och en mängd
instrumenter uppbrända. Maskinisterna förlorade äfven en del af
sina kläder, och min stora, dyrbara äggkläckningsapparat
brann upp.
Sedan alla brända väggar och bjälkar blifvit afskrapade
och målade, var det endast skylightets söndersprungna
glasrutor, hvilka delvis ersattes med oljeduk, som påminte om
olyckan. Levin fick emellertid ej vidare ha någon termostat
under däck. På akterdäcket, där man alltid hade den för
ögonen, fick han från den dagen inrätta sin bakterieodling.
Den 16 juni på morgonen reste jag och Kjell i land för
att skjuta några gäss. Doktorn for samtidigt på jakt åt
annat håll, och Östergren reste utåt fjorden med ångslupen
för att skrapa. Väl kommen i land på vårt gamla ställe,
följde jag stranden till vänster, åt hvilket håll jag förut ej
hade varit. Gässen, som vid mitt besök på Spetsbergen år
1898 hade sina bon högt upp i fjällen, kunde i år för
snömassoma ej häcka där, utan vi funno deras bon nu nere
på strandvallen. På afstånd sågs en gås, som stod högrest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
