Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet - I Isfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtan. Stora voro emellertid ej utsikterna att nå afsedt
resultat, eftersom landet helt säkert ännu var täckt med snö
och insjöarna tillfrusna. Vi gåfvo oss emellertid af, och
kaptenen själf följde med som styrman. Efter ett par timmars
färd visade det sig, att en stark västlig vind var rådande
längs andra landet. Sjön började gå så hög, att vi måste vända.
De äro egendomliga dessa lokala vindar, som dagen lång
kunna blåsa längs fjordarnas ena sida, under det man har
alldeles lugnt vid den andra. På Spetsbergen är det vanligt,
att stormen rasar i en fjord, medan en annan närbelägen
ligger lugn. Vanligast förekomma dessa vindar under
glacierer, där dessa mynna ut till någon fjord.
Vår färd blef nu en sjöfågeljakt, och ett stort antal
alkor blefvo fällda. Näst gässen voro alkorna vårt
fömämsta fågelvildt, och vår kock anrättade dem förträffligt. Ejdern
är mycket allmän men i allas tycke sämre som föda
betraktad. Alkjakten är äfven mycket rolig och för ovana skyttar
ingalunda lätt. Där alkorna sträckte som bäst, där lade vi
oss med vår båt och afvaktade alkflockarna. Vanligen kom
den ena flocken efter den andra, stundom ensamma alkor,
och alla ilade de fram som pilar genom luften. Vill man
skjuta säkert på dem, får man lära sig att sikta långt
framför. Dubbléer voro mycket vanliga, men det var just ingen
mer än Kjell och jag af expeditionens medlemmar, som med
säkerhet kunde skjuta dem. Att sitta en stund så där i en
båt på alkskytte hör till jägarens feststunder, särskildt då
sjön är lugn. Man ser då fågel rundt om sig, hvart man
vänder sina ögon. Än föll nu en alka eller ett par, åkande
på vattnet, för mina skott, än ett par tunga ejdrar.
Flockar af rotges svängde oupphödigt förbi med susande fart,
under det tjufjon[1] uppe i luften svängde omkring bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
