Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle ett exemplar. Det är denna lilla torsk, som af
fångstmännen kallas ismört och som på Spetsbergen håller sig i stor
mängd under de i fjordarna utskjutande glacierernas branter.
Den 11 juli öfverraskades jag af att vinden var västlig.
Det var nämligen första gången under färden på Ishafvet,
som vi haft annan vind än nordlig. Temperaturen steg äfven
på morgonen till + 5 gr., och när vi vid middagstid hade 6 gr.,
tyckte jag, att det var riktig sommarvärme. Vid
middagstiden tittade solen fram, så att vi kunde taga dess höjd, och
det visade sig, att vi voro på Lat. 75° 21’, Long. 1° 32’ Västl.
Isen låg tätt som ett golf i nordväst och väster. Vi måste
därför falla af i sydlig riktning.
Då vi nu voro på omkring 45—50 svenska mils afstånd
från närmaste land, var det rätt egendomligt, att fågellifvet
denna årstid kunde vara så pass rikt. Stormfågeln var
mycket allmän, och den hvita formen blef alltmer öfvervägande,
ju längre vi kommo från Spetsbergen. Det visade sig, att
alla de fåglar, som blefvo skjutna, sedan vi kommit på
längre afstånd än 18—20 svenska mil från Spetsbergen, ej
hade fortplantat sig under året. De voro endera yngre
fåglar, som ännu ej fortplantat sig, eller sterila, med förkrympta
generationsorgan. Dessa sterila måsfåglar hade delvis
vinterdräkten kvar, hvilket utgjorde ett tydligt bevis på att de voro
odugliga till fortplantning. Vi iakttogo stormfåglar i mängd,
spetsbergsalkor, alkekungar, kryckjor, några få
spetsbergsteistar (Uria grylle, var. Mandtii), borgmästaremåsar,
ismåsar, rödnäbbade tärnor (Sterna macrura) samt några få unga
labbar (Lestris crepidata och pomarina).
Den 12 juli mötte vi täta, nästan ogenomträngliga
isband äfven i söder och hade ett svårt arbete för att komma
fram. Dyning från öster bevisade, att det på denna väg ej
var långt till öppna hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
