Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet - Genom isen till Grönland. I Mackenziebukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myskoxjakt för att skaffa färskt kött. östergren och Odhner
skulle med ångslupen göra en tur utåt bukten för att trawla,
Gredin, som länge legat sjuk i feber och ännu var klen,
skulle samla växter på låglandet, och Sigge Pettersson fick
i uppdrag att med biträde af de öfriga preparatörerna gräfva
upp lemmelbon och söka fånga lemlar.
När sålunda allt var ordnadt och hvar och en ätit sin
kokta alka till fmkost, gåfvo vi oss i land.
Redan från stranden sågo vi två betande myskoxar uppe
på bergen, och åt det hållet styrde vi våra steg. Djuren
bortskymdes dock af bergen, så snart vi närmade oss dessa,
och vi hade en dryg väg att gå, innan vi kommo uppför
höjderna. Förföljda af labbar och deras ängsliga skrän
vandrade vi först öfver det fuktiga låglandet, och därefter
bar det af allt högre och högre upp. Hvarje gång vi nådde
upp på en platå, väntade vi oss att få sikte på våra
myskoxar, men det var tydligen längre väg upp till dem, än vi
hade föreställt oss. Just som vi höjde hufvudena öfver en
bergkam, sågo vi dem dock slutligen, och jag får erkänna,
att jag vid mitt första möte med dessa djur stod alldeles
öfverväldigad af det intryck de gjorde på mig. Det var två
gamla tjurar, som helt lugnt betade på en liten slätt. Till
en början tycktes de ej se oss, men så snart de fått sikte
på oss, intogo de genast försvarsställning emot oss, böjde
sina hufvuden så djupt, att nosen nästan kom mellan
frambenen, skrapade ilsket med framfötterna och tycktes beredda
till angrepp. Där de så stodo, påminde de med sin yfviga,
man nästan mera om jättestora lejon än om oxar. Hållet
var ännu väl långt, och jag önskade betrakta djuren på
närmare afstånd, hvarför jag fortsatte att gå fram emot dem.
Många steg hade jag dock ej gått, förrän de samtidigt kastade
sig tvärt om och gåfvo sig af undan i starkt traf. Utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
