Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet - Andra dagen vid Mackenziesundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reservgömställe, och där anträffades vid flere tillfällen en
kull halfväxta ungar. Dessa ungar voro påtagligen ditförda
af honan, när denna skulle föda en ny kull, ty när
halfväxta ungar anträffades i sidogången, funnos alltid nyfödda
ungar i boet. Det visade sig således, att honan föder på nytt,
när förstå kullens ungar äro ungefär halfväxta. Ungarnes
antal i kullen var i de flesta fall tre, ett par gånger endast
två, några gånger fyra och en gång fem. De halfväxta
ungarne åto själfva och voro så litet skygga, att de strax
efter infångandet åto blommor ur min hand. I ofvan
beskrifna lemmelbon eller kulor träffades aldrig äldre hannar.
Dessa bodde för sig i en enkel gång af ringa längd, ofta
med endast en utgång och utan bo.
Då jag medförde fjorton lefvande lemlar hem till Sverige,
af hvilka flere nu lefvat ett år i fångenskap, där de synas
trifvas förträffligt och förökat sig med flere kullar ungar,
här jag varit i tillfälle att grundligare studera dessa djur på
nära håll. Det här visat sig, att de äro små kloka djur med
utprägladt ordningssinne. De ha i sina burar förstått att
ordna det på bästa sätt. De orena endast i en för detta
ändamål i ett särskildt rum insatt blecklåda, hafva sina
bestämda sofplatser och bära ihop den föda de få till en
bestämd plats. När honorna födt ungar, ofredas de ej af sina
kamrater, hvilka då flytta ur det rum, där de förut sofvit
tillsammans. Särskildt en af honorna var mycket rädd om
sina ungar, angrep mitt finger, när jag närmade det till boet,
dels med sina framfötter, med hvilka hon slog emot mig så
hastigt, att de små föttema rörde sig som trumpinnar, och dels
med tänderna. När ungarne började växa till och ej höllo
sig inne, hade denna lemmelhona mycket besvär med dem.
Hon kunde då timme efter timme hålla på med att bära in
den ena ungen efter den andra i boet. Med sina tänder tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
