Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet - Åter vid Mackenziebukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnt detta, förrän det blef lif i jägarne. Kjell och Odhner
satte af i fyrsprång ned i dalen under oss för att där söka
genskjuta de flyende djuren. Dessa gjorde visserligen en lof åt
det hållet men vände dock snart och styrde åter kurs uppåt
fjället. Doktorn och jag jagade dem länge utan att lyckas
få dem inom skotthåll. De sprungo undan några hundra
meter, än åt ena och än åt andra sidan, tydligen rådvilla
om hvilken väg de skulle taga. När vi sålunda länge jagat
dem förgäfves, sprungo de ned i fjällsluttningen till höger
och följde denna. Jag förstod, att de ämnade sig öfver
fjället i en dalgång omkring en kilometer från oss, och
konsten vore alltså att hinna före dem till denna dalgång.
Jakten började emellertid att bli spännande. Längs fjällets
krön sprang jag, allt hvad jag orkade, fram mot den lilla
dalgången, och när jag slutligen uppnådde bergkanten vid
denna, kommo djuren, men nu ej endast sex utan åtta,
i full fart rusande förbi mig på omkring 80—100 meters
afstånd. Bössan flög till ögat, tvenne skott knallade, och
nästan samtidigt tumlade två af de präktiga djuren döda
till marken. När jag kom fram, fann jag, att det var två
kor jag skjutit. Andfådd, som jag var efter den långa
språngmarschen, hade jag i hastigheten ej sett hvilka som voro
oxar. Det var emellertid de första kor, som blifvit skjutna
af oss, och då jag ändock måste ha några sådana, var ingen
skada skedd. De fällda djuren voro gamla gallkor, särdeles
stora, och hade ovanligt lång ragg. De voro så vackra, där
de lågo bredvid hvarandra, att jag länge stod och
betraktade dem.
De sex kvarvarande djuren flydde ned öfver dalen, där
Kjell var, och en stor oxe blef felskjuten af honom. Han
föll omkull för skottet men gick åter upp, och med denne oxe
inträffade det besynnerliga, som senare äfven hände med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
