Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet - Åter vid Mackenziebukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvitt djur, som skuttade af och an. Det var en hare, och
Kjell, som ännu ej skjutit någon grönlandshare, blef pigg
på harjakt samt gaf sig af öfver fälten bort efter den lille
hvite gynnaren. Haren var emellertid vida längre borta, än
man skulle kunnat tro, och hur snabbfotad Kjell än var,
dröjde det tre kvarts timme, innan han var där. Vi hörde
då hans skott och sågo honom efteråt bära den hvite jössen.
Efter en och en half timme återkom han med sitt byte. Han
hade äfven träffat ett par kullar ripor och skjutit åtta sådana.
Vi bröto nu åter upp och vandrade öster ut, följande
älfven ned mot hafvet. Först fram på eftermiddagen
upptäckte vi tre gamla myskoxtjurar, som lågo i en dalsänka
vid älfvens strand. Nu hölls åter krigsråd, och då jag
förmodade, att äfven dessa djur voro uppskrämda af
fångstmännen, beslöto vi att gå omkring dem och ställa ut oss i
ett pass väster om dem, dit det var all sannolikhet att
djuren borde springa upp, om de blefve skrämda från motsatt
håll. I detta pass funno vi skydd af en liten kulle och
stannade där, på endast ett par hundra meters afstånd från
djuren. Kulseth gick omkring dem för att jaga dem på oss.
När han närmade sig, sprungo oxarne upp, gingo några steg
emot honom, stannade så, intogo försvarsställning, frustade
af ilska, ruskade på sina hufvud och skrapade med
framföttema i marken liksom retade tjurar. Kulseth var dock
ej rädd. Med sitt kulgevär färdigt gick han de morska
djuren in på lifvet och kastade sten på dem. Djuren vägrade
dock fortfarande att gå undan, och ehuru Kulseth sköt för
att skrämma dem, stodo de dock stilla, hotande honom med
sina väldiga horn. Då sände jag en man ned till Kulseth med
en bössa laddad med en förgiftad pil, och Kulseth gick med
detta vapen fram emot oxarne på så nära håll som 15—20
meter samt sköt, men pilen träffade ej. Den gick tätt öfver ryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
