Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 / 187 (1901) Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan Frans Josefs fjord och Myskoxfjorden i forna dagar
varit en stor ö.

POLARVARGEN I BIOLOGISKA MUSEET.

In öfver detta stora lågland vandrade vi nu. På norra
sidan om sjön sågo vi två stora myskoxar, som betade i
bergsluttningen, men däremot syntes inga sådana på
låglandet. Då jag gjorde samma iakttagelse vid Mackenziebukten,
där ingen enda myskoxe sågs på det stora låglandet,
synes det vara tydligt, att dessa djur ej trifvas där. De tyckas
välja fjällsluttningarna och dalarna mellan fjällen till
vistelseort, och detta är så mycket egendomligare, som de på dessa
lokaler — åtminstone var det så vid Mackenziebukten —
mest träffades på gräsbeväxta sumpmarker och syntes
föredraga gräs framför annan föda. Då nu flerestädes på det
vidsträckta låglandet växte rätt rikligt med gräs, borde man
kunnat vänta, att dessa djur skulle trifvits där. Att renen
förr i tiden varit talrik på låglandet, därom vittnade
kringspridda gamla renhorn.

Låglandet var mycket fattigt på djur. Alldeles färska
spår efter en stor och en liten varg stodo tydliga öfver
sand- och lerfälten. Dessa båda vargar hade följts åt och styrt
färden ut mot Mackenziebukten. Förutom den vanliga
strandpiparen och sandlöparen, som båda voro rätt talrika,
iakttogs ej en fågel på denna del af det ökenlika fältet. Vi
vände därför upp mot fjällen i väster, klättrade uppför
gamla, höga strandvallar och kommo slutligen upp på en
stenbunden, vidsträckt platå, där många små bäckar med af
vide rikt grönskande stränder runno ned från fjällen. På
denna platå funnos lemlar, och här iakttogs äfven vår
vanliga stenskvätta, hvilkens ungar i sin vackra höstdräkt
hoppade omkring på stenarna.

Här och där flög en utsliten argynnisfjäril, men
insektslifvet var så fattigt, att det knappt var möjligt finna en fluga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>