- Project Runeberg -  Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 /
199

(1901) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konserverade med djuren utsträckta ur skalet, som om de
vore lefvande.

Genom en oriktig manövrering af gamle Ola, som stod
vid rodret, råkade fartyget att stranda och sköt med sådan
fart upp på en sandbank vid stranden, att det ej var
tänkbart att komma loss, förrän vattenståndet blef högre. Detta
var just ej någon treflig tillställning, men det var ingenting
annat att göra än att vänta och söka vara lugn. Vädret
var blåsigt och kallt, temperaturen + 5 gr. Cels.

Först följande dag, tidigt på morgonen, började vi
vidtaga kraftiga åtgärder för att komma loss. Barlasten, som
var intagen i Mackenziebukten, lossades, och ett mindre
ankare, fästadt vid en kabel, utlades, så långt kabeln räckte,
i fjorden, hvarefter vi med vinschen halade in kabeln,
samtidigt med det maskinen arbetade. Ankaret kom in, men
Frithjof stod, där han stod. Flere sådana försök gjordes,
men det gick först, sedan vi vid middagstiden med mycket
arbete tagit stora ankaret till hjälp. Då gled Frithjof
ändtligen ut, och jag såg, hur ansiktet ljusnade på mer än en
bland oss, som hade börjat frukta för att få stanna, där vi
voro, öfver vintern. Den snälle gubben Ola, som hela tiden
gått med tårar i ögonen, blef nu inkallad till mig. Han kom
och såg alldeles förskrämd ut, ty han väntade sig straff för
sin bragd som styrman. Han fick detta i form af en stor
konjak och en duktig fläta tobak, åtföljd af hotelsen att
aldrig mer få någon tobak, om han satte fartyget på grund
en gång till. Han lofvade att aldrig göra så mer samt
förklarade sig nöjd med sitt straff, och — tårarna försvunno
från gubbens ögon.

Det var åter godt väder. Fjorden låg spegelblank, och
på det klara blå himlahvalfvet fanns ej en molnfläck. Helt
sakta ångade vi ut genom fjorden, och nu skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:19:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1900/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free