Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångstmännen uppträda på båda sidor om tjuren, och denne blef nu
utsatt för en fullständig korseld. Fångstmännen sprungo
alldeles inpå honom och sköto den ena kulan efter den
andra i hans sidor, men det syntes ej bekomma honom det
minsta. Och dock måste tjuren skjutas ned, för att vi med
säkerhet skulle kunna fånga kalfven. Till utseendet helt
lugn, kom tjuren rakt på mig, under det att kalfven sprang
än på ena och än på andra sidan om honom, ja, en gång
till och med blef tagen på tjurens horn och kastad högt i
luften. Fångstmännen sköto fortfarande, och kulorna hveno
obehagligt nära mig. Slutligen var föremålet för den vilda
jakten alldeles inpå mig, men som jag fruktade, att min
kula kunde skena, såsom det en gång förr hade händt, och
möjligen träffa endera kalfven eller någon af dem, som
förföljde djuren, vågade jag ej skjuta på oxens hufvud, hvilket
varit så mycket farligare, som han ej ett ögonblick höll det
stilla. Jag gaf honom därför en trekvartsmantlad kula
framför vänstra bogen, och därvid föll han och tumlade som en
säck utför en tio meter hög, brant sluttning. Väl
nedkommen gick han dock genast upp igen och började gå undan.
Jag sprang då fram, tätt öfver honom, och sköt två kulor
i hans rygg mellan bogbladen, men detta bekom honom,
som det tycktes, ej det ringaste. Han gick i näten och ref
ned dessa ett långt stycke samt fastnade; men som han ej
kommit in i dem med någon fart, gick han endast baklänges
och kom så åter loss. Då gaf jag honom ännu en kula,
nu framför hans högra bog, i riktning mot hjärtat, samt på
blott ett par meters håll, men det oaktadt kunde man ej
märka, att han blifvit träffad. Han sprang i sjön och gaf
sig af simmande utåt fjorden, och kalfven följde honom.
Snart vände han dock åter och sam mot land, och när han
steg upp på stranden, hade jag sprungit honom till mötes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
