Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föra den ombord. Sedan skulle äfven vatten intagas från en
bäck, och vi hade sålunda god tid att företaga en utfärd
inåt land.
Efter frukosten rodde jag alltså i sällskap med mina
kamrater i land. På stranden stodo två färska vargspår.
En stor och en mindre varg hade där tassat fram kort före
vår ankomst. Det var troligen samma vargar, efter hvilka
jag sett spåren vid det inre af Myskoxfjorden. Förra natten
hade äfven vargtjut hörts uppifrån fjällen.
Här var sig ej mera likt nu på detta härliga land.
Vintern nalkades med stormsteg. Vattenpussarna voro isbelagda,
växternas blad föllo af, blomstren hade dött bort, och
fåglarne, som vid vårt förra besök varit så talrika på låglandet,
voro nu försvunna eller ock församlade i flockar på
stranden, färdiga att draga af till sydligare nejder. Af de vadare,
som förra gången varit så allmänna, funnos nu endast
ungfåglar kvar. De gamla hade redan flyttat. Unga sandlöpare,
roskarlar, strandpipare och kärrsnäppor funnos i flockar på
den sandiga stranden, och i några skott fälldes så många,
att vi fingo en middag af dessa små läckra fåglar.
In på det stora låglandet, dit jag vandrade i Levins och
Kjells sällskap, upptäckte vi en stor flock vildgäss. Vi lade
oss i försåt för dessa, och en man sändes på en omväg att
skrämma upp dem. Detta lyckades, så att flocken flög förbi
mig inom skotthåll, och jag fällde en gås. När denna, som
var en ung fågel, föll till marken, kastade sig en gammal
gås ned ur flocken och satte sig bredvid den nedskjutna.
Jag låg till en början stilla och såg med rörelse, huru denna
gås gick fram till sin fallne unge och betraktade honom.
Först när jag reste mig och kom gående emot dem, lyfte
hon och flög, högt klagande, bort efter sina kamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
