Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet - Hemfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som voro af ungefär samma ålder, utvisade, att dessa fläckar
variera i hög grad både till storlek och antal.
Under natten forcerade vi stora fält af nybildad, klen
is. Polarisen var gles och hindrade ej mycket framfarten.
På morgonen den 28:de augusti var det kallt och blåsigt.
Hela riggen på fartyget var som glacerad af is, och när denna
fram på dagen började smälta, föllo isbitarna som
hagelskurar ned öfver däcket.
Vi trawlade på omkring 2,000 meters djup (Long. 13°
50’ V. Lat. 72° 23’ N.), och det märktes snart, att vi här
hade en helt annan botten än vid senaste trawlningen.
Ackumulatorn visade oss, att stållinans spänning ökades i en
oroväckande grad. Det var dock inga tvära ryckningar, alltså
ej stenbotten. Tydligen hade vi nu, liksom en gång långt
in i Myskoxfjorden, råkat ut för seg lera. Mycket snart satt
också trawlen ohjälpligt fast i leran. Det var, liksom dagen
förut, en trawl af äldre modell, och detta var vår olycka,
ty sådana trawlar skära sig djupare ned i bottnen än den
Petersenska. Vi kunde nu ej komma från stället, och det
återstod oss följaktligen intet annat än att söka få upp
trawlen. Maskinen stoppades alltså, och med vinschens tillhjälp
började stållinan halas in. Härvid drogs fartyget så
småningom tillbaka till den plats, där trawlen fastnat, men där
återstod det värsta, nämligen att få denna loss från bottnen.
Tyngden var så stor, att vinschen stannade. Slutligen kom
den dock åter i gång, trawlen blef tydligen fri från bottnen
och linans inhalning kunde fortsättas. Tyngden var
emellertid så kolossal, att ackumulatorn var sträckt till sin hela
längd, hvilket den aldrig förut varit. Detta angaf en
belastning af minst 1,700 kg. Vi fruktade ock hvarje ögonblick,
att stållinan skulle springa af. Den höll dock lyckligtvis.
Upphalningen tog en rundlig tid, men hur det var, hade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
