Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. När Pollyanna kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’ljust hår, rödrutig bomullsklänning och halmhatt’.
Det är allt vad jag kan säga dig, men du behöver nog
inte veta mera.”
”Ja, fröken, men ska inte — — —?” Fröken Polly
förstod vad hon menade; hon mulnade och sade kort:
”Nej, jag far inte. Jag anser det icke nödvändigt.
Nu vet du det.” Och så gick hon. Nu hade hon då
äntligen gjort vad hon borde, för att hennes
systerdotter, Pollyana, skulle få det bra.
Men i köket förde Nancy sitt strykjärn med ovanligt
kraftiga teg över den kökshandduk, hon höll på att
stryka. ”Ljust hår, rödrutig bomullsklänning,
halmhatt — det är allt vad hon vet — jaså! Du store värld!
Jag skulle blygas att erkänna det, det skulle jag,
minsann. Och det är hennes enda syskonbarn, som har
kommit så lång väg, rest tvärs över en halv världsdel!”
Precis tjugu minuter före fyra dagen därpå reste
Nancy och Timoteus till stationen för att mottaga den
väntade gästen. Timoteus var gamle Toms son. Det
sades ibland i staden, att om gamle Tom var fröken
Pollys högra hand, så var Timoteus den vänstra.
Timoteus var en snäll och beskedlig ung man; bra såg
han också ut.
Nancy hade ej varit länge på sin nya plats, förrän
hon och Timoteus blevo vänner. Men i dag var ej den
pratsamma Nancy sig lik.
Hon teg under färden, och hon teg, då hon steg ur
vid stationen.
Hon upprepade för sig själv: ”Ljust hår, rutig
bomullsklädning och halmhatt.” Om och om igen undrade
hon, vad för slags barn Pollyanna var. ”Jag önskar
för hennes egen skull, att hon ä stillsam och förståndig,
att hon aldrig tappar en kniv i golvet eller slår i
dörrarna , sade hon till Timoteus, som nu kommit fram
för att hålla henne sällskap.
”Jaha, och om hon inte ä det, ho vet, hur det då
blir”, svarade Timoteus och log ett brett leende. ”Tänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
