Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. När Pollyanna kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hon sa’ att du tyckte nog det var underligt. Men
det fanns inga svarta kläder i den sista missionslåren,
bara en damklänning av sammet, och den passade inte
för mig, sa’ fru Gray, och för resten hade den många
vita fläckar — den var nött, ser du, både på
armbågarna och litet varstans. Hälften av fruarna i
Kvinnliga hjälpföreningen ville köpa mig en svart klädning,
men den andra hälften tyckte, att de pengarna kunde
lika gärna användas till den röda mattan, som de ämna
köpa till kyrkan, ser du, och fru White sa’, att det var
kanske lika bra, ty hon tycker ej om barn i svart. Ja,
det vill säga, hon menade, att hon tyckte om barnen
men ej om det svarta.”
Pollyanna höll upp litet för att hämta andan, och
Nancy lyckades få fram. ”Det gör ingenting — det blir
nog bra med den saken.”
”Jag är glad att du ta’r det så; det gör jag också”,
sade Pollyanna med en nick. Men det lät igen litet
tjockt i halsen på henne. ”Det hade naturligtvis varit
mycket svårare att vara glad i svart.”
”Glad!” utropade Nancy så förvånad, att hon knappt
visste, om hon hört rätt.
”Ja, för att han har gått till Gud för att vara
tillsammans med mamma och våra andra, ser du. Han
sa’, att jag måste vara glad. Men det är rysligt svårt
att vara det, till och med i rött bomullstyg, ty jag ville
ha honom kvar — jag behövde honom så väl, och
kunde inte låta bli att tycka, att jag borde ha honom;
mamma och våra andra ha ju Gud och alla änglarna —
och jag hade ingen, ingen, utom Kvinnliga
hjälpföreningen. Men nu tror jag, att det blir lättare, sedan jag
fått dig, moster Polly! Jag är glad, att jag fått dig!”
Nancy, som kände sig mycket dragen till den lilla,
ryckte till av häpnad.
”O — du tar fel, lilla vän, fick hon fram — jag ä
bara Nancy. Jag ä inte alls moster Polly!”
”Jaså, inte det”, stammade den lilla, över sig given.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
