Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. När Pollyanna kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en alldeles ny. Syföreningsfruarna köpte den åt mig —
var det inte rart, då de så väl behövde en matta? Jag
vet ju inte, hur lång bit röd matta man kan få för en
koffert, men något bleve det väl — så mycket som till
en av gångarna i kyrkan. Tror du inte det?
”Jag har något i min väska, som herr Gray kallade
kvitto och som jag skulle lämna dig för att få ut min
koffert. Herr Gray är fru Gray’s man, ser du, och de
äro kusiner till diakon Carrs hustru. Jag har haft
ressällskap med dem, och de äro så rara och — — här,
här är det”, sade hon till sist, då hon efter mycket
letande i väskan äntligen fick fatt i kvittot.
Nancy drog efter andan. Hon riktigt kände, att det
behövdes efter ett sådant långt tal. Sedan såg hon
förstulet på Tim, men Tim såg med flit åt annat håll.
Slutligen kommo de alla tre i väg. Kofferten var
bunden bakpå, och Pollyanna satt helt bekvämt mellan
Tim och Nancy.
Under förberedelserna till avfärden hade Pollyanna
pratat och frågat om så mycket, att den stackars Nancy
blev yr i huvudet av sina försök att följa med och svara
på allt.
”Vad det är vackert här! Är det långt dit? Jag
hoppas det — jag tycker om att åka”, sade Pollyanna, då
hjulen började röra på sig. ”Det gör ju ingenting,
förstås, om det också inte är långt — jag bryr mig inte
om det, ty desto förr är jag framme, ser du. En sådan
vacker gata! Jag visste den är vacker — pappa sa’ det.”
Hennes prat stannade av, hon liksom sväljde något, och
Nancy, som uppmärksamt betraktade henne, såg, att
hennes ögon voro fulla av tårar.
Men på minuten var hon sig lik igen och började
åter prata. ”Pappa talade om alltsammans för mig.
Han kom så väl ihåg det och — — — o, det borde
jag ha förklarat förr, ty fru Gray sa’ att jag skulle
göra det genast — om den här röda bomullsklänningen,
ser du — och varför jag inte är svartklädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
