- Project Runeberg -  Pollyanna /
33

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Leken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Nej — jo. Säg ingenting. Jag ä inte så värst
nyfiken på vad hon tycker”, stammade Nancy, fast
besluten att skydda Pollyanna för bannor.

”Jag är nästan glad, att jag skrämde dig — bara lite
— så att du kom ut och hämtade mig”, sade barnet.

”Stackars lilla lamm! Vad du ska vara hungrig! Jag
ä rädd, att du får komma ut till mig i köket och äta
mjölk och bröd. Fröken tyckte inte om, att du inte
passa på kvällsmaten. Jag ä riktigt ledsen, ja, det
ä jag.”

”O, det är inte jag. Jag är glad.”

”Glad! Varför?”

”Jo, jag tycker om mjölk och bröd, och jag tycker
om att äta tillsammans med dig. Så det här går då av
sig själv att vara glad åt.”

”Du kan visst vara glad åt allting”, svarade Nancy.
Det blev litet tjockt i halsen på henne, då hon tänkte
på Pollyannas modiga försök att tycka om det lilla
fula, otrevliga vindsrummet.

Pollyanna skrattade sakta. ”Ja, ser du, det hör till
leken, det.”

”Vad menar du? Vilken lek?”

”Jo, ’vara-glad-leken’.”

”Vad i hela världen ä det för någonting?”

”Jo, det är en lek. Pappa lärde mig den, och den
är så rolig”, förklarade Pollyanna. ”Vi ha alltid lekt
den, ända sedan jag var en liten, liten flicka.”

”Hur går det till då? Jag begriper mig inte alls på
lekar.”

Åter skrattade Pollyanna, men hon suckade också
— och hennes ansikte fick ett vemodigt uttryck. ”Jo,
ser du, det började med ett par kryckor, som kommo
i en missionslår.”

”Kryckor.”

Jo, ser du, jag längtade så mycket efter en docka,
och pappa hade talat om det, men då låren kom, skrev
damen, som skickade den, att inga dockor hade blivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free