- Project Runeberg -  Pollyanna /
34

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Leken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skänkta, men ett par små kryckor hade hon fått, och
dem sände hon, ty de kunde kanske bliva till nytta för
något litet barn. Och det var då, vi började.”

”Inte begriper jag, huru det kan bli någon lek av
det”, förklarade Nancy, nästan retligt.

”Jo då. Man ska försöka taga reda på någonting
i allting att vara glad över. Det är just leken det”,
förklarade Pollyanna ivrigt. ”Och vi började just då —
med kryckorna.”

”Men kära hjärtandes, det var väl ingenting att vara
glad över, att du fick ett par kryckor, då du ville ha
en docka. Det begriper jag inte.”

Nu klappade Pollyanna i händerna.

”Jo, det var något. Men jag kunde inte heller förstå
det genast, Nancy”, erkände hon ärligt. ”Pappa lärde
mig det.”

”Då kanske du kan lära mig det?”

”Din dumsnut. Jo, man kan vara glad, att man inte
behöver använda dem”, jublade Pollyanna. ”Det är
ganska lätt förstår du, bara man kan leken.”

”Aldrig har jag hört något så konstigt”, mumlade
Nancy.

”Det är inte konstigt, det är bara roligt”, påstod
Pollyanna förtjust. ”Och sedan ha vi lekt den leken
hela tiden. Ju svårare det är, desto roligare är det att
lyckas, men ibland är det nästan för svårt, som när
pappa dog och jag bara hade Hjälpföreningen.”

”Jaha, eller när man stoppar in dig i ett litet kvavt,
kalt rum, långt borta från alla andra”, brummde Nancy.
Pollyanna suckade.

”Det var svårt att börja med”, medgav hon, ”i
synnerhet som jag kände mig så ensam. Jag hade ingen lust
för leken då, och jag hade längtat så mycket efter
vackra saker. Men då kom jag ihåg, att jag avskydde
att se mina fräknar i spegeln, och så fick jag syn på
den vackra utsikten från fönstret, och då kände jag
på mig, att jag i alla fall hade något att vara glad över.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free