Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. “Mannen“ och hans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åttonde kapitlet.
”MANNEN” OCH HANS HISTORIA.
Nästa gång Pollyanna mötte ”Mannen”, regnade det.
Men hon hälsade på honom med ett ljust leende.
”Det är ju inte så vackert väder i dag. Men jag är
glad över att det inte regnar alltid.”
”Mannen” svarade icke ens med ett brummande, inte
heller vände han sig om, och Pollyanna antog, att han
inte alls hörde, vad hon sade.
Nästa gång — det råkade bli dagen därpå — talade
hon högre.
Hon ansåg det särskilt nödvändigt, ty mannen gick
med händerna på ryggen och blicken riktad nedåt. Det
var alldeles på tok, tyckte Pollyanna, då solen sken så
härligt och morgonluften var så frisk. Pollyanna hade,
som ett extra nöje, fått lov att gå ett ärende på
morgonen.
”God morgon!” kvittrade hon. ”Jag är så glad, att
det inte är i går, är inte ni det? I dag är det vackert
väder.”
Mannen stannade tvärt och såg på henne med bister
uppsyn. ”Hör nu, min flicka, vi får allt klara upp det
här en gång för alla”, började han vresigt. ”Jag har
annat att tänka på än väder och vind. Jag ser inte om
solen skiner eller ej.”
”Nej, det var just det jag trodde. Därför talade jag
om det.”
”Jaså! Va’falls?” avbröt han henne skarpt, ty han
började förstå, vad hon menade.
”Jo, jag sade, att jag talade om det, så ni skulle se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0063.html
