- Project Runeberg -  Pollyanna /
58

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. “Mannen“ och hans historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, förstår ni — att solen skiner och allt annat vackert.
Jag visste, att ni skulle bli glad åt solskenet, bara ni
kom att tänka på det, och ni såg inte alls ut, som om
ni tänkte på det.”

”Aldrig har jag hört på maken!” utropade ”mannen”
med ett egendomligt, hjälplöst uttryck. Han gick
vidare, men då han gått ett par steg, vände han sig om
med rynkad panna.

”Hör nu, varför skaffar du dig inte några jämnåriga
att språka med?”

”Det skulle jag nog tycka om, men ser herrn, det
finns inga häromkring, säger Nancy. Men det gör alls
ingenting. Jag tycker lika mycket om stort folk, ja,
bättre, för jag har varit så mycket tillsammans med
Kvinnornas hjälpförening.”

”Aha! Kvinnornas hjälpförening; jaså! Och den
trodde du jag var med i?”

Läpparna voro på god väg att le, men den barska
minen försökte i det längsta stanna kvar.

Pollyanna skrattade.

”Nej då, herrn är inte alls lik di fruarna, men herrn
kan ju vara lika bra för det, ja bättre”, tillade hon
artigt. ”Vet herrn, jag tror, att herrn är mycket bättre
än det ser ut.”

Mannen harskade sig litet misstänkt. ”Jag har då
aldrig hört på maken”, sade han och gick vidare.

Nästa gång Pollyanna mötte ”Mannen”, såg han
henne rakt i ögonen med så skälmaktig uppsyn, att
han såg riktigt rar ut, tyckte Pollyanna.

”God afton”, hälsade han litet stelt. ”Det är kanske
bäst, att jag genast talar om, att solen skiner i dag.”

”Det behöver inte herrn tala om för mig. Jag såg
genast, att ni hade sett det.”

”Jaså, verkligen.”

”Joo då — jag såg det i herrns ögon och på herrns
leende.”

”Hm!” muttrade mannen och gick vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free