Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Jimmy, en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, utom Kvinnliga hjälpföreningen, till dess moster
Polly skrev och sade, att hon ville taga mig.” — Nu
avbröt sig Pollyanna plötsligt. Hon fick en utmärkt
idé, och hennes ansikte lyste upp. ”O, jag vet ett bra
ställe”, utropade hon. ”Moster Polly tar hand om dig
— det gör hon säkert. Hon tog ju emot mig! Hon lät
Fluffy och Bluffy stanna, då de inte hade någon, som
älskade dem, och ingenstans att gå. Och de äro bara
en katt och en hund. Kom, kom! Jag vet, att moster
Polly ta’r emot dig!”
Jimmy Beans lilla magra ansikte lyste upp. Ӏ det
sant? Tror du, att hon gör det? Jag skulle arbeta —
var säker pa det, och jag ä riktigt stark.” Han visade
en liten mager, benig arm.
”Joo, det gör hon visst. Moster Polly är den raraste
dam i världen, nu då min mamma är borta och har
blivit en ängel i himmelen. Och rum finns det, massor
av rum”, fortsatte hon.
”Men kanske” — och hon såg litet ängslig ut, under
det de skyndade sig vägen fram — ”kanske att du får
bo uppe i vindsrummet; det gjorde jag till att börja
med. Men nu finns det hårduksfönster där, så där är
inte så hett, och flugorna kunna inte komma in och ta
med sig en hel massa smuts på sina fötter. Har du
reda på det där — det är mycket intressant — och
utsikten från fönstret är vackrare än någon tavla kan
vara. Så du behöver inte vara ledsen, om du får bo på
vindsrummet.”
Då de kommo fram, förde Pollyanna utan tvekan
sin skyddsling ända in i sin mosters rum.
”O, moster Polly”, triumferade hon. ”Se här! Jag har
hittat något, som är mycket bättre än Fluffy och Bluffy,
någon, som du kan fostra upp.
”Det är en riktig, levande gosse. Han har inget emot
att sova på vindsrummet till att börja med, vet du, och
han säger, att han vill arbeta, men för det mesta vill
jag nog ha honom att leka med.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
