Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Jimmy, en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Polly bleknade, och så rodnade hon. Hon
förstod inte riktigt, men hon förstod nog, tyckte hon.
”Pollyanna, vad vill det här säga? Vem är den där
lille smutsige gossen, och var träffade du på honom?”
frågade hon strängt.
Den ”lille smutsige gossen” tog ett steg tillbaka och
såg mot dörren.
Men Pollyanna skrattade obekymrat. ”Kära
hjärtandes, att jag glömde säga hans namn — jag är då inte
bättre än ’Mannen’. — Visst är han smutsig. Precis som
Fluffy och Bluffy, då vi tog upp dem. Men jag tror
nog att han ser bättre ut, då han tvättat sig — alldeles
som Fluffy och Bluffy. O, det var sant, moster ville
veta vem han är. Jo, han heter Jimmy Bean, moster
Polly. Jag tog honom med mig hit för att han skulle
få bo här. Han vill ha ett hem och någon, som håller
av honom, och jag talade om för honom, huru snäll
du var mot mig och mot Fluffy och Bluffy och att jag
visste, att du skulle bli det mot honom också, ty han
är ändå trevligare än hundar och kattor.”
Fröken Polly sjönk tillhaka i stolen och tog sig med
darrande hand åt strupen. Än en gång ville känslan
av hjälplöshet smyga sig över henne, men med synbar
ansträngning rätade hon på sig.
”Nu är det nog, Pollyanna! Detta är det galnaste
du hittills gjort. Liksom det inte vore nog med vilda
kattor och hemlösa hundar, utan du skall också taga
hem små trasiga tiggare från gatan, som —”
Plötsligt rörde gossen på sig. Hans ögon flammade
och han rätade på sig. Modigt klev han två långa steg
fram mot fröken Polly.
”Fröken jag ä ingen tiggare, och jag har inte bett
henne om nå’t. Jag velle arbeta för maten, de va klart.
Och jag hade aldrig kommi till hennes gamla hus, om
inte den däringa tösen hade fått mej hit me å säja, att
ho var så fasa beskedlig och prompt velle ha mej hit.
Jaha, så var det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
