Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Jimmy, en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gjorde helt om och gick ut genom rummet så
stolt, att det skulle ha verkat lustigt, om det hela ej
varit så bedrövligt.
”O, moster Polly”, utbrast Pollyanna med kvävd
röst. ”Jag trodde, att du skulle bli glad åt att ha
honom. Jag trodde alldeles säkert, att du skulle bli
glad.”
Fröken Polly höjde handen och bjöd därmed
tystnad. Hennes nerver hade verkligen fått en knäck. Det
där ”fasa beskedlig”, som gossen sagt, ljöd ännu i
hennes öron, och hon kände på sig, att hjälplösheten höll
på att taga överhand. Men hon uppbjöd hela sin
viljekraft för att stå emot.
”Pollyanna”, sade hon skarpt, ”vill du sluta upp med
ditt eviga ’glad’, ’glad’! Från morgon till kväll hör jag
aldrig annat än: ’Jag är så glad’.”
Pollyanna kom av sig, så häpen blev hon. ”Men,
moster Polly”, fick hon fram, ”jag trodde, att det gjorde
dig glad att se mig gl—.” Hon avbröt sig mitt i ordet,
satte handen för munnen och skyndade sig, halvblind
av tårar, ut genom rummet.
Innan gossen hade hunnit till slutet på uppkörsvägen,
hann Pollyanna upp honom.
”Pojke, pojke! Jimmy Bean! Jag måste säga dig,
hur ledsen jag är”, flämtade hon, tog tag i honom och
höll honom kvar.
”Ledsen, prat! Jag ä inte arg på dej”, svarade
gossen surmulet. ”Men jag ä ingen tiggare”, fortsatte han
och rätade på sig.
”Nej, naturligtvis inte. Men du får inte vara arg på
moster heller”, bönföll Pollyanna. ”Jag började nog
på tok med det här. Hon är så god och snäll — det är
hon verkligen och har alltid varit det, men jag
förklarade inte riktigt för henne, huru du hade det. O,
vad jag önskar, att jag kunde ställa det bra för dig.”
Pojken ryckte på axlarna och såg bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
