Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. En överraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannens ansikte blev plötsligt allvarsamt.
”Det är därför som jag behöver dig, min lilla flicka,
för att hjälpa mig. Vill du komma till mig?”
Pollyanna vände sig förvånad om.
”Det kan ni väl aldrig mena, herr Pendleton?”
”Visst gör jag det. Jag vill ha dig. Vill du komma?”
”O, herr Pendleton, det kan jag inte. Ni vet, att jag
inte kan det. — Jag är ju moster Pollys.”
Ett visst ”något”, som Pollyanna ej kunde förstå,
lästes i mannens ansikte.
”Du är inte hennes mer än — och kanske hon låter
dig komma”, sade han milt. ”Skulle du vilja det, om
hon inte har något emot det?”
Pollyanna tänkte efter.
”Men moster Polly har varit så snäll mot mig”,
började hon sakta, ”och hon tog mig, då jag inte hade
någon annan än Hjälpföreningen och —”
Åter syntes det hemlighetsfulla ”något” i mannens
ansikte, och då han åter talade, var hans röst mycket
låg och sorgsen.
”Pollyanna, för länge sedan älskade jag någon
outsägligt mycket. Det var mitt hopp att en dag få föra
henne hit. Men — det blev icke så. Jag säger inte
varför. Det blev ej av — det är hela historien. Och
sedan dess har den här stora byggnaden varit ett
boningshus, men aldrig ett hem. Det behövs en kvinnas
hand och hjärta eller ett barns närvaro, för att det
skall bli ett hem, Pollyanna, och jag har inte haft
någotdera. Vill du nu komma till mig, min lilla
älskling?”
Pollyanna sprang upp. Hennes ansikte lyste.
”Herr Pendleton — menar ni — att ni — hela tiden
— längtat efter den kvinnans hand och hjärta?”
”Ja visst, Pollyanna.”
”O, jag är så glad. Då blir allt bra”, suckade den
lilla flickan. ”Då kan ni ju taga oss båda, och då blir
allt så förtjusande.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
