- Project Runeberg -  Pollyanna /
124

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Svaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och att han sörjt så mycket för hennes mors skull.
Nu, när han kom upp, blev det nog lika dystert och
ostädat igen i det stora, ödsliga huset. Hon önskade,
att det någonstans fanns någon, som — och så kom
hon, plötsligt att tänka på ”någon”.

Så fort som möjligt skyndade hon sig uppför kullen
till herr Pendletons hus och satt snart hos honom i
det stora, mörka biblioteket.

”Nå, Pollyanna, blir det ’vara-glad-leken’ för mig
sa länge jag lever?” frågade mannen milt.

”Ja då, jag har tänkt ut något så roligt, som ni kan
göra och —”

”Med — dig?” frågade John Pendleton och fick ett
strängt drag kring munnen.

”Ne-ej, men —”

”Pollyanna, du ämnar väl inte säga nej”, avbröt han
upprörd.

”Det måste jag verkligen, herr Pendleton. ”Moster
Polly —”

”Ville hon — inte — låta dig komma?”

”Jag — jag — frågade henne inte”, sade den lilla
flickan med osäker röst.

”Pollyanna!”

Pollyanna såg bort för att slippa se, hur sårad och
ledsen hennes vän såg ut.

”Jaså, du frågade henne icke en gång!”

”Jag kunde verkligen inte fråga henne”, stammade
Pollyanna. ”Ser ni, jag fick ändå veta, att moster
Polly gärna vill ha mig kvar, och jag vill också stanna
där”, bekände hon modigt. ”Ni vet inte, hur snäll hon
varit mot mig och — och jag tror verkligen, att hon
börjar bli glad över litet av varje. Det var hon aldrig
torr, som ni vet. Det har ni själv sagt. O, herr
Pendleton, jag kan inte lämna moster Polly — nu.”

Det var länge tyst i rummet. Till slut sade mannen:
”Nej, Pollyanna, jag förstår det. Du kan inte lämna
henne — nu. Jag skall inte be dig mera.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free