Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Svaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det är nog sant”, svarade herr Pendleton, ”men
jag tror, att jag föredrager ensamheten.”
Då kom Pollyanna ihåg något, som Nancy för flera
veckor sedan talat om för henne. Hon såg modigt
upp och sade: Kanske ni inte tror, att en liten rar,
levande gosse vore bättre att ha än det där gamla
skelettet, ni har i en vrå någonstans? — Det tror då
jag.”
”Skelettet!”
”Ja, Nancy sade, att ni har ett i er garderob.”
Först skrattade han, men snart såg han mycket
allvarlig ut.
”Pollyanna, du har visst rätt — mera rätt, än du
förstår”, sade han vänligt. ”Jag vet, att en liten rar,
levande gosse vore mycket bättre än det där —
skelettet i min garderob, men — Men ibland vill man så
gärna behålla sina — ’skelett’ och inte byta ut dem
mot något annat. Nu vill du kanske berätta för mig
något mer om den där ’lilla rara gossen’.”
Och Pollyanna berättade allt vad hon visste om
Jimmy.
Det var kanhända skrattet, som klarade upp luften,
eller också var det Jimmy Beans historia, som rörde
ett redan veknat hjärta. Huru det än kom sig, så hade
Pollyanna, då hon den aftonen gick hem, fått löfte
att taga Jimmy med sig dit nästa lördagseftermiddag.
”Jag är så glad, och jag är säker på att ni tycker
om honom”, suckade Pollyanna, då hon gick. ”O, vad
jag önskar, att någon ville taga Jimmy Bean och ge
honom ett hem — med litet h, ni vet — och med
anhöriga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
