Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Pastor Ford och hans predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att alla predikanter göra det. Det är ju så mycket,
som vilar på dem, förstås.”
Pastor Paul Ford vände sig om, helt förvånad.
”Var din fader predikant, Pollyanna?”
”Ja, det var han”, sade Pollyanna. ”Det trodde jag
alla visste. Han gifte sig med moster Pollys syster.
Och det var min mor.”
”Jaså, det visste jag inte. Jag har inte bott här så
länge, förstår du.”
Det blev tyst en lång stund. Pastorn tycktes ha glömt,
att Pollyanna stod där.
Pollyanna såg på honom och tyckte det var synd
om honom.
”Det är vackert väder i dag”, sade hon till sist i
hoppfull ton.
Intet svar hördes på en stund, men så ryckte pastorn
till och tittade upp.
”Vafalls? Ja, det är mycket vackert väder.”
”Och inte det ringaste kallt, fast det är i oktober”,
fortsatte Pollyanna ännu mera hoppfullt.
Nu kom intet svar, ehuru Pollyanna tåligt väntade
en lång stund, innan hon försökte en annan metod.
”Tycker ni om att vara präst?”
Nu såg pastor Paul Ford hastigt upp.
”Tycker om? En sådan besynnerlig fråga! Varför
frågar du det, min lilla, kära vän?”
”Å, inte för något — det var bara därför att pastorn
nu påminde mig om pappa. Han brukade se ut så
där — ibland.”
”Jaså?” Pastorns röst lät vänlig, men hans ogon
vilade på det vissna lövet på marken.
”Ja, och jag brukade fråga honom, precis som jag
frågade er, om han var glad åt att vara predikant.”
Mannen under trädet smålog sorgset.
”Nå, vad brukade han svara då?”
”Jo, han sade alltid, att det var han naturligtvis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
