Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Pastor Ford och hans predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men han sade också, att han ej kunnat hålla ut, om
det ej varit för fröjdetexternas skull.”
”För vad?” Pastorn såg ej längre på det vissna
lövet, utan på Pollyannas lyckliga ansikte.
”Jo, så brukade pappa kalla dem”, sade hon
skrattande. ”I bibeln kallas de naturligtvis inte så, det är
klart. Men det är alla de där som börja med ’Fröjden
eder i Herren’, ’Fröjden eder storligen’, ’Jubla, dn Sions
sändebud’ och alla de där, ni vet — det är en hel massa.
En gång, då pappa kände det ovanligt svårt, räknade
han dem; han fick dem till åtta hundra.”
”Åtta hundra!”
”Jaha — som uppmanar oss att fröjdas och vara
glada. Därför kallade pappa dem ’fröjdetexterna’.”
”Å-å!” Ett egendomligt uttryck syntes i pastorns
ansikte. Han tänkte på sin text till söndagen. ”Och
din fader — tyckte om de där fröjdetexterna?”
mumlade han.
”Ja då”, svarade Pollyanna med eftertryck. ”Han
sade, att han kände sig bättre med detsamma, den där
dagen han kom att räkna dem. Han sade, att
om Gud gjort sig så mycket besvär, att han åtta
hundra gånger uppmanat oss att vara glada och
fröjdas, så måste vi försöka lyda honom. Och det blev
sedan en sådan tröst för honom, ser ni, då det gick på
tok med något — när Kvinnliga hjälpföreningen
började ryka ihop — jag menar när de inte kom överens”,
rättade hon sig hastigt. ”Det var också de där
bibelspråken, sade pappa, som lärde honom leken. Han
började med mig och kryckorna, och det var
fröjdetexterna, som satte det i gång.”
”Vad var det för en lek?”
”Att alltid försöka tänka ut något att vara glad för.
Som jag sade, så började han med mig och kryckorna.”
Ännu en gång talade Pollyanna om den lilla rörande
historien — nu för en man, som lyssnade med
förstående, vänligt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
