Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Två besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först av alla kom John Pendleton, nu utan sina
kryckor.
”Jag behöver ej tala om för er, huru upprörd jag är”,
sade han. ”Men kan ingenting göras för henne?”
Fröken Polly skakade förtvivlad på huvudet.
”Doktor Mead ordinerade medicin och behandling; doktor
Warren följer på pricken hans föreskrifter naturligtvis.
Men doktor Mead gav ej alls något hopp.”
John Pendleton reste sig plötsligt, fast han alldeles
nyss hade satt sig. Han var mycket blek och ansiktet
var stelt av sorg. Vid dörren vände han sig om.
”Hälsa Pollyanna”, sade han, ”och säg henne, att
jag har träffat Jimmy Bean och att han hädanefter skall
bli min gosse. Säg henne, att jag trodde, det skulle
göra henne glad. Jag kommer sannolikt att adoptera
honom.”
”Tänker ni adoptera Jimmy Bean?” sade fröken
Polly och tappade nästan andan av förvåning.
Mannen rätade litet på sig.
”Ja! Jag tror, att Pollyanna förstår det. Vill ni säga
henne, att jag tänkte hon skulle bli glad över det.”
”Ja, naturligtvis”, stammade fröken Polly.
”Tack!” John Pendleton bugade sig, gjorde helt om
och gick.
Men fröken Polly stod kvar i rummet. Hon såg tyst
och häpen efter honom. Ännu kunde hon knappast tro
sina öron. John Pendleton skulle adoptera Jimmy Bean!
John Pendleton — den girige egoisten skulle adoptera
en liten gosse, en sådan liten gosse till på köpet.
Förbryllad gick fröken Polly upp till Pollyannas rum.
”Pollyanna, jag har en hälsning till dig från herr
Pendleton. Han har just nu varit här. Han bad mig
säga dig, att han upptagit Jimmy Bean som sin egen
lille gosse. Han sade, att han trodde, du skulle bli glad
åt det.”
Pollyannas lilla vemodsfulla ansikte lyste genast upp.
”Glad! Glad! Visst är jag glad. O, moster Polly,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
