Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges och Polens frihetskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S-verig–. och Polens
frihetskalDp
»Var och en. som haft tillfälle att ut-
forska anledningarna och graden av med-
känslan för Polen bland främmande folk,
skall erkänna, att denna i Sverige är upp-
riktigare och varaktigare än annorstädes. »
Dessa ord hava nedskrivits år 1865 av
den polske emissarien för den polska na-
tionalregeringen 1863 J o s e f D e m o n-
t o w i c z, som hitsänts för att väcka svm-
pati för dcn frihetsstrid, som utkämp
des
1863. Hans omdöme om den svenska
nationens uppfattning i denna sak
måste tillmätas så mycket större bety-
delse, som han efter revolutionens miss-
lyckande levde och dog i Sverige.
Ä ven svenska historiker och författare
hava konstaterat, att Polens frihetsstri-
der i Sverige följts med utomordentligt
stora sympaticr. Anmärkningsvärt är
emellertid, att yttringarna av medkänsla
för den polslut nationens olyckor voro
ganska svaga vid själva tiden för vålds-
dådens begående - de tre delningarne -
men att de blevo allt starkare med åren
för att år 1863 kulminera. Det är emel-
lertid orätt att tro, att den svenska na-
tionen före 1863 och 1831 saknade med-
känsla för det olycldiga landet.
En polsk författare, som noga studerat
den svenska nationens mentalitet i fråga
om Polen, har på sin tid känt sig illa be-
rörd a vorden i Bellmans Fredmans
Epistlar: I)Vad angå oss Polens affärcr»
(1791) samt i samme skalds ord: »Pölen
är straffat, dess öde utmätt» samt trott
sig häri kunnat utläsa en viss skadeglädje
hos en ointresserad betraktare aven na-
tions undergång. Men dels bör man be-
akta, att skaldens ord äro skrivna inför
Polens första delning, vartill ej ens Polens
varmaste vänner kunna undgå att finna
den inom landet varande oenigheten och
oredan åtminstone delvis skuld, dels äro
uttalandena säkert mera uttryck för en
bohemartad syn på utländska förhål-
landen över huvud taget än frukten av ett
moget övervägande. Det är f. ö. ganska-
betecknande, att på många håll i den
svenska litteraturen den uppfattningen
kommit till uttryck, att Polens första
delning varit delvis självförvållad, men
att fortsättningen på folkrovet varit en
av mänsklighetens stora brott. »Polen
föll på grund av politiskt och moraliskt
förfall visserligen ett ingalunda oskyldigt
offer för sina grannars rovJystnad. lHen
hur mycket än polackerna må anses för-
tjänta av sitt öde, s,\ kan man dock icke
annat än fördöma detta mot all foJkrätt
stridande dåd, att tre mäktiga stater för-
enat sig att plundra en svagare fjärde,
som ej tillfogat dem det. ringaste skada.»
(F. Baehrendz, Om Polens första delning.)
»Om Polen kan sägas nästan ha för-
tjänt olyckan 1772 genom den oer-
hörda oredan i landet och de inre parti-
striderna, som läto Ryssland bli den be-
stämmande makten, så var den andra
delningen av Polen 1703 Jiksom den tredje
1705 en skändlighet, ett sataniskt folk-
mord, som för alltid maste brännmärkas
av historien.» (Anton Nyström, Före, un-
der och efter 1914.)
För att fullt opartiskt kunna bedöma
graden av det polska folkets skuld till
den nationella olyckan får man ej heller
förglömma att den svenska opinionen ef-
ter delningarna starkt påverkades av
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
