Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges och Polens frihetskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden, som härleddes från just de
länder - främst Ryssland och Preussen
- som själva hade intresse av att fram-
ställa Polens olyckor som självförvållade.
Kanske bidrog också den i Sverige rådande
ubekantskapen med polska språket till
svårigheterna att skapa en fullt opartisk
bild av det inträffade.
Efter dessa allmänna reflexioner må
ett närmare betraktande av den svenska
opinionens uppfattning om Polens fri-
hetsstrider sedan 1830 vara påkallad.
På 1
30-talet levde i många svenska sin-
nen ännu ett dovt hat mot Ryssland,
som särskilt hos ungdomen uppväckte
sympatikänslor för Polen. Men inom
landet härskade även Karl XIV Jo-
hans strama, för att icke säga reaktio-
nära inrikespolitik samt en ganska
ryssvänlig utrikespolitik. Visserligen
hade hos vissa folkgrupper väckts till
livs starkt utpräglade liberala önskemål,
färgade av bl. a. en ideologisk frihets-
kärlek (såsom ett uttryck härför hade
Aftonbladet grundats i december 1830),
men ännu var den starkt konservativa
uppfattningens linje i landet i stort
sett obruten. På grund av dessa upp-
fattningar i inrikes och utrikespolitiska
förhållanden blev den polska frågan
1830-31 bedömd nära nog efter betrak-
tarens konservativa eller liberala åsikter.
I tidningspressen togo således Post-
och Inrikestidningar, Fäderneslandet!)
samt Stockholms-Tidningen nära nog
parti mot resningen, medan Den sven-
ske Medborgaren, Svenska Argus och
framför allt Aftonbladet helt ställde sig
på de polska frihetskämparnas sida.
Myndigheterna sökte på flera sätt hindra
opinionsyttringar för Polen, varjämte
de polacker, som anlände till landet, hos
regeringen måste söka tillstånd att uppe-
hålla sig hä r. En tidning uppger även,
l) Egendomligt nog blev denna tidning den
som 1863 mest högröstat förde Polens talan.
4
att den svenRka regeringen snävt avvisat
ett försök till närmande från den polska
provisoriska nationalregeringen i War-
szawa. Trots dylika hinder kunde man
varken i pressen eller särskilt bland den
studerande ungdomen undertrycka OpI-
nionsyttringar för Polen. I Göteborg
hölls våren 1831 en stor subskriberad
middag, där tal höllos och verser delda-
merades för Polen, och niir i Lund tre
medicine studerande Sven Jonas Stille.
Zakarias Stenkula och Gustaf Fredrik
Bergh beslöto att gå i polsk sjukvård,
samlades 200 studentcr i Lundagard
samt följde de tre en bit på väg. Vid ett
samkväm i Blekinge nation i Lund sjöngs
bl. a. en sång I)Ånnu är Polonias väpnade
hand ej fjättrad av nedsliga bojor I), och
då underrättelser om Warszawas fall
kom till Uppsala, anslogs å postkontoret
en kallelse för studenterna att samlas å
stora torget på aftonen. Om anslutningen
säger en samtida: »Icke en enda, som
kunde komma, uteblev. I) Under av-
sjungande av de kända sångerna 1)0 yng-
ling, om du hjärta har l) och l>Viken ti-
dens flyktiga minnen l) tågade man sedan
till Gustav Vasas byst, där tal höllos, ver-
ser lästes (troligen Sturzenbeckers dikt
I)Warschaus fall», som strax förut of-
fentliggjorts i Aftonbladet), varjämte man
avsjöng den av läroverksadjunkten J. J.
Svartengren författade dikten I)På liv
och död, o Polen var din ädla frihets
strid. » Egendomligt nog har denna
händelse på W. E. Svedelius gjort ett
intryck av ett visst löje (,)barnsligt pojk-
upptåg I»), ehuru många av deltagarna
voro djupt gripna av händelsen.
I litteraturen förekom eljest ofta ut-
tryck av varm förståelse för den polska
saken. Bland dem som strängade sin
lyra härför, må nämnas C. F. Ridderstad
(Tidsrunor, 1831), Chr. Fr. Jacobsson,
pseudon. Jacobi filius (Polonia, minnes-
sippor på polska frihetens ättehög 1832),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
