Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 72 —
Samma karaktär af att vara på en gång natur- och
lokalgudar, som vi iakttagit hos dessa medlemmar af det
babylonisk-assyriska panteon låter sig påvisa äfven
beträffande de öfriga. Men det kan med afseende på dem
understundom vara ännu svårare att förklara, hvarför ett
ställe förbundits med dyrkan af en viss bestämd
naturmakt. Det gäller exempelvis månens dyrkan i Ur och
Harran. Kanske är det att betrakta som en reminiscens
från en gången tid, då folket ännu var ett herdefolk. Att
månen dyrkades speciellt i Harran, skulle möjligen kunna
sammanhänga med, att staden själf var byggd på ett
half-månformigt berg1. Detta skulle enligt Hilprecht gifvit
anledning till, att staden nämndes gis-Ban, bågstaden 2.
Riktigheten af läsarten gis-Ban är emellertid omtvistad
och mycket osäker3.
Att månens kult fick plats i ett naturdyrkande folks
religion, är i och för sig helt naturligt. Vare sig hans
namn Nannar betyder »den glänsande» eller icke, kan det
epitetet tjäna att beteckna orsaken. Han var alltför
glänsande för att kunna förbises, och hans hemlighetsfulla
till- och aftagande, försvinnande och förnyade
framträdande måste väcka undran och sätta tanke och fantasi i
rörelse. Huru som helst, Nannar eller Sin var Urs och
Harrans gud. Härskarna af Ur bygga alla på Nannars
tempel4. Sambandet mellan’ Nannar och Ur har varit starkt
nog att låta honom i den religiösa litteraturen åkallas
som Urs herre5.
Är orsaken till, att en plats framför en annan blef
centrum för månens dyrkan, svår att förklara, är däremot
förhållandet mellan gud Ea och staden Erida mera
genomskinligt. Ea är hafvets gud sar apse6 och nämnes sällan
1 Hilprecht, Old babyl. Inscript., II, 54.
2 Hilprecht, a. a. 87 col. II, 38.
3 Winckler, Altorientalische Forschungen I, 375. Radau, Early
babylonian History, 74, 7. 213, 1. Harran och gis-Ban äro troligen
icke identiska.
* Keilinschriftliche Bibliothek, III: I, 76 ff.
5 IV R. IX, 10. Cuneiform Texts XV, pl. 17, 2.
6 Zimmern, Beiträge zur Kenntniss der babyl. Religion. I Surpu
II, 149. II, R. 55, 24 och 25 c. d. Brünnow, K. 8235, 10, Z. A. 1889, 245.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
