Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 78 —
af större betydelse än nationalitets- och rasförhållanden.
Huru stor del af den babyloniskt-assyriska religionen,
och huru många af dess gudar, som äro af sumeriskt eller
akkadiskt ursprung, och huru många, som äro af
semitiskt, skall nog aldrig kunna afgöras. Men trots all
ras-och språkblandning i de trakter det babyloniska riket
omfattade, synes den religiösa utvecklingen vara enhetlig1.
Det beror väl däraf, att grundlaget för religionen hos alla
dessa folk varit detsamma, animismen.
Naturligtvis ligger en lång utveckling mellan denna
grundval och det äldsta stadium i den babyloniska
religionen, som vi kunna spåra, det, där de olika gudarnes kult
är centraliserad i olika städer. Att en trakt kommit att
sammansluta sig kring en gemensam gud har vål tillgått
på enahanda sätt, som dess sammanslutning kring en
bestämd plats som sin hufvudort och sitt centrum. I
politiskt hänseende är uttrycket härför det gemensamma namn,
hvarmed trakten benämnes, i religiöst, att hufvudorten^
gud blir hela den omgifvande traktens. Naturligtvis
innebär detta icke, att hela trakten enas i en enda guds dyrkan.
De olika orternas namn utplånas icke, därför att de
inbegripas under ett gemensamt landskapsnamn. Men detta
måste bli mer kändt än alla de olika ställenas namn, som
det omfattar. Så ställer hufvudortens gud och dess kult
de smärre lokalgudarna i skuggan. Det är så vi fått
denna ofantliga mängd gudaväsen, hvars namn vi möta i den
magiska och religiösa litteraturen och i de långa
förteckningarna på gudar, som vi ännu ha kvar, och hvilka ofta
äro oss okända både till uttal och betydelse.
Samma lokala karaktär, som utmärker den babyloniska
religionen, återfinna vi hos alla de semitiska folk, som
bebo landet mellan Eufrat och Medelhafvet. De voro
splittrade i små stater och samfund, af hvilka hvart och
ett hade sina gudar och sin kult. Men då dessa stater aldrig,
förenades till ett rike, blefvo icke heller deras gudar
någonsin samlade till en gudakrets2. Här fattas den ena af de poli-
1 Tiele, Geschichte der Religion im Altertum I, 211.
2 Tiele, Geschichte der Rel. im Altert. I, 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
