Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81 —
De långa förteckningar af gudanamn, som vi ännu
ha i behåll, kunna tjäna som tecken på huru
utvecklingen försiggått. De förskrifva sig gifvetvis från teologer
och äro att betrakta som försök att bringa ordning och
reda i det kaos af namn, som den lägre gudavärlden
företedde. Understundom ha, som vi sett beträffande
Nin-girsu, äfven relativt betydande gudar undanträngts. Som
Nebo absorberat Dilmuns gudar1, så synes han själf varit
nära att undanträngas af sin mäktige granne Marduk.
Marduk kallas åtminstone af Hammurabi herre till Esagil
och Ezida2. Att här menas templet Ezida i Borsippa,
framgår af, att Borsippa i samma inskrift kallas Marduks
älskade stad. Men Nebos makt har varit för stark, för att
han skulle kunna försvinna ur gudakretsen. Stod han än
i skuggan, så länge Babel härskade, steg hans makt åter,
när Babels politiska betydelse aftog. Han nämnes väl
alltjämt, såsom Marduk underordnad, Esagils son, men
bredvid den benämningen står den andra af Borsippas
herre3.
Det bästa exemplet på gudaväsendenas koncentrering
och absorbering lämna gudinnornas utveckling i religionen.
Af de kvinnliga gudomligheter, som tillhöra härskarna af
Lagas’ panteon, voro de ofvannämnda Bau och Nina
ursprungligen själfständiga härskarinnor öfver hvar sina
delar af Sirpurla. Nina hörde, som nämndt, hemma i
Nina-ki, Bau i Uru-azagga. Äfven Gatumdug var en gång
en själfständig gudinna. Sedermera identifieras hon med
Bau. Denna blef genom Uru-azaggas och Girsus förening
Ningirsus gemål och nedsjunker sedan, i likhet med andra
gudinnor, till endast en skugga af sin herre och man.
Som gudinnorna därigenom komma att representera en
och samma naturmakt, fortplantningens och fruktbarhetens,
öfvergå de till sist alla i en enda gestalt. Endast deras
namn bibehålla sig i samband med deras respektive
gemålers. I sin religiösa betydelse absorberas de däremot
» II, R. LIV, 5, 66, f.
2 King, Letters and Inscriptions, 94.
8 IV, R. XX, 3.
Segerstedt, Polyteismens uppkomst.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
