Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Astronomisk indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt ena eller andra hållet. Sådana afstånd räknar man
ej i längdmått, utan i båglängder, d. v. s. grader,
minuter och sekunder. Afståndet från ekvatorn till
polen är alltså 90°, hela jordens omkrets 360°. Ett
ställes ekvatorsafstånd kallas dess latitud eller
bredd och räknas nordligt eller sydligt, meridianens
afstånd från den öfverenskomna utgångsmeridianen
kallas ställets longitud eller längd och räknas
ostligt eller västligt. Bredden kan alltså aldrig
bli större än 90 grader,
längden kan däremot uppgå ända till 180 grader.
På grund af den menskliga afundsjukan har det ej
varit möjligt att komma öfverens om en för alla
gemensam utgångspunkt för longituderna, då hvar och
en af de större nationerna gärna vill utgå från någon
hufvudort inom sitt eget land. Så räkna engelsmännen
från observatoriet i Greenwich, fransmännen från
Paris och tyskarna från Berlins observatorium. Man
har försökt att få allmänt antagen som utgångspunkt
den lilla ön Ferro utanför Afrikas nordvästra kust
utan att dock ha lyckats. Följden häraf har blifvit,
att man vid uppgifvandet af ett ställes longitud
alltid måste tillägga, hvarifrån den är räknad. Som
exempel på, huru man betecknar ett ställes läge, kan
anföras, att observatoriet i Stockholm ligger på 59°
20’ 34" nordlig latitud och 35° 43’ 16" östligt om
Ferro eller 18° 3’ 33" östligt om Greenwich.
Fig. 1.
Ett ställes latitud och longitud på jorden.
Jordens dagliga rörelse.
Jorden har två slag af rörelse, med hvilka vi här
skola sysselsätta oss, dels en rotation kring sin
egen axel, hvilken är anledningen till växlingen
mellan dag och natt, dels en kretsgång kring solen,
hvilken är anledningen till de olika årstiderna.
Solen befinner sig på ett så oerhördt afstånd, att
man praktiskt taget kan i vissa afseenden betrakta
det som oändligt och sålunda de från henne inkommande
strålarne som parallela. Under denna förutsättning
blir det jämnt hälften af jordens yta, som träffas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
