Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Astronomisk indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1,083,000,000,000 kubikkilomeler. Det har äfven varit
möjligt att på sätt, för hvilka här ej redogöres,
bestämma jordens vikt, och har man funnit denna vara
i rundt tal sextusen etthundra trillioner ton eller
6,100,000,000,000,000,000,000,000 kg. När man hör
så stora tal, kan man ej göra sig en föreställning
om deras betydelse. För att få något begrepp om,
hvilken oerhörd massa jorden innehåller, kunna vi
räkna efter, huru lång tid det skulle dröja att med
nutidens större lastfartyg och ferm expedition frakta
bort en sådan massa. Antag, att fartygen lastade 4,000
ton hvartdera, och att man hunne lasta och expediera
tiotusen dylika hvarje sekund natt och dag, så skulle
man dock få hålla på i 5 millioner år.
Inför sådana tal svindlar tanken, och dock har man
inom astronomien ständigt att göra med sådana tal,
vare sig det är fråga om himmelskropparna eller
afstånden dem emellan. Ja, jorden är i själfva
verket en jämförelsevis liten himmelskropp: många af
planeterna äro vida större, och solen väger 332,000
gånger mera än jorden.
Af det sätt, på hvilket jorden har uppkommit,
måste man tänka sig, att hennes inre ännu är i
glödande tillstånd och att endast den yttre skorpan
hunnit stelna och antaga fast form. På grund af det
oerhörda trycket är det emellertid svårt att tänka
sig, i hvilket tillstånd det heta inre befinner sig:
vissa fenomen vid jordbäfningar tyda på, att det ej
kan befinna sig i vätskeform.
<b>Koordinater på jorden.</b
För att man skall kunna angifva ett ställes läge
på jorden, tänker man sig hennes yta öfverdragen
med två system linjer, som alltid råka hvarandra
under räta vinklar. Det ena systemet är de redan
omnämnda pararellelcirklarne, det andra uppkommer
genom jordytans skärning af plan, som gå genom
rotationsaxeln. De till detta system hörande linjerna,
som kallas meridianer eller middagslinjer, eftersom
det är middag på ett ställe, när solen passerar det
genom detta ställe gående meridianplanet, äro ju på
grund af jordens afplattning egentligen ellipser, men
man bortser härifrån och betraktar dem som cirklar.
Ett ställes läge på jorden blir ju fullt bestämdt, om
man känner, huru stort afståndet utefter meridianen är
till ekvatorn och på hvilken sida om ekvatorn stället
ligger, samt huru långt meridianens afstånd utefter
ekvatorn är från någon viss öfverenskommen meridian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
