Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Televisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och nu skenar den iväg med en fart, som inte ens
de mest optimistiska radiotekniker vågat räkna med.
Här hemma hos oss är ju televisionsproblemet inte i
samma grad aktuellt som t. ex. i Amerika. På så nära
håll som i Danmark har man dock planer på att inom
den närmaste tiden påbörja televisionsutsändningar
över kortvågsstationen 7RL, och i något av de
närmast följande numren kommer Populär Radio att
publicera en detaljerad konstruktionsbeskrivning till en
televisionsmottagare, vilken blir så billig och enkel
att bygga, att varje fingerfärdig amatör bland våra
läsare kan få tillfälle att stifta närmare bekantskap
med detta det modernaste av alla 1900-talsteknikens
vidunder. Här nedan återges en orienterande artikel
om televisionens principer.
Örat hör annorlunda än ögat ser.
Det är en väsentlig skillnad mellan de intryck från
yttervärlden, som man får genom örat och dem man
får genom ögat – också rent fysiskt sett. Ljudet är
en rad på varandra följande förtätningar och
förtunningar av luften och dessa tryckvariationer
fortplanta sig med en bestämd fart (ljudets hastighet)
från ljudkällan till örat. När t. ex. en stor orkester
utsänder en massa ljud samtidigt, interferera de
skilda tonerna med varandra. Resultatet blir, att örat
nås av en enda våg. Man kan övertyga sig härom genom
att med en lupp undersöka de våglinjer, som det
mekaniska eller elektriska örat inregistrerar vid
inspelningen på en grammofonplatta. Örat uppfattar
sålunda en rad på varandra följande förtätningar
och förtunningar av luften som ett mer eller mindre
sammansatt ljud. Då det endast är fråga om en svit
av vågor, är det klart, att man med hjälp av de kända
metoderna för omvandling av ljudsvängningar till
elektrisk energi pr tråd eller trådlös kan sända de
mest komplicerade ljudkombinationer, vilka med
lätthet åter omvandlas till ljudsvängningar i en
mottagare.
(Fig. 6. Här är försöksmodellen färdigmonterad
men ännu inte inbyggd i något skyddande hölje.)
(Fig. 5. En experimentmodell av televionsmottagare.
Ovanför motorn det kvadratiska hål med mattglas, genom
vilket man ser bilden, och till höger analysatorskivan.
Apparaten är här inte färdigmonterad.)
Televisionen bygger på ögats ofullkomlighet.
Helt annorlunda är förhållandet, då ögat uppfångar
ett ljusintryck, t. ex. av en bild. Om bilden har
någorlunda rimliga dimensioner, mottar ögat från
varje punkt av bildytan en speciell ljusimpuls. Alla
dessa impulser träffa ögat samtidigt och uppfattas
som den bild, man ser.
Det skulle sålunda synas omöjligt att över en tråd
eller pr trådlös överföra ett ljusintryck i form av en
bild, men här drar man nytta av att ögat, trots sin
fullkomning, har några brister. Det är två av dessa
fel, som skapa möjligheter för television och bildradio,
den äldre uppfinningen kinematografen samt – vilket
folk i allmänhet inte tänker på – reproduktion
av fotografier i tryck och många andra saker.
Det torde vara allmänt känt, att ögat har det felet,
att det under normala förhållanden inte kan följa
ljusvariationer, om antalet impulser överstiger ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
