Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bygg en bildradiomottagare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bildmottagaren ses i färdigt skick på fig. 10. Den
består i huvudsak av fyra delar: en likriktare, ett
relä, urverk och valssystem. Mottagarevalsen är liksom
sändarens 50 millimeter i diameter och den roterar
med en hastighet av 62 varv i minuten. En liten
släde kan flyttas längs valsen och på den är
fastgjord – isolerat från metallen – en fjäder som
slutar med en fin platinaspets. I andra ändan av släden
är fastgjort ett skruvstycke, som griper in i den
gängade axel på vilken valsen är anbragt. Släden
kommer alltså att långsamt förflytta sig i cylinderaxelns
riktning, i det själva valsen roterar på samma
punkt i rummet (den förskjutes icke i längdriktningen).
När valsen roterar kommer platinaspetsen att
beskriva en fin skruvlinje på densamma.
På valsen lägges ett stycke papper – lätt
vattenupptagande – vilket först doppats i en
lösning av kaliumjod och stärkelse och därefter
pressats mellan rena filtrerpapper.
(Fig. 1. Konstruktionsritning spärrmekanismen.)
(Fig. 2. Ett fotografi av spärr mekanismen.)
(Fig. 3. Flänsarna som uppbära valsen, samt
friktionskopplingen.)
Bilden på papperet framkommer nu på elektrolytisk
väg. Man låter strömmen från likriktaren passera
genom platinaspetsen ned på papperet. Härvid
utfälles jod, vilken i förbindelse med stärkelse
framkallar en kraftig stålviolett färg, vars styrka
varierar precis lika med strömstyrkan. Bilden kommer
sålunda att bestå av en mängd mycket fina streck av
varierande färgstyrka. Uppdelningen är lika fin som
den vid framställning av vanliga tidningsklichéer,
d. v. s. strecken kunna knappast ses i den färdiga
bilden.
Uppbromsning för synkroniseringen.
Under överföringen är det naturligtvis av största
betydelse, att sändare- och mottagarevals rotera med
precis samma hastighet. I annat fall skulle bilden bli
ohyggligt vanställd. För att hålla sändare och mottagare
synkrona begagnar man sig av följande metod. Man låter
– såsom härovan nämnts – mottagarvalsen rotera
en aning fortare än sändarvalsen, bromsar upp den
för varje varv och släpper åter efter med en särskild
signal, som auotmatiskt utgår från sändaren, likaledes
för varje varv. Härigenom uppnår man, att mottagarvalsen
börjar varje varv riktigt, och under ett enda varv kan
fartvariationen icke bli så stor, att det sätter spår
på bilden.
Uppbromsningen företas med hjälp av en spärrmekanism,
som håller själva valsen fast medan drivverket
roterar vidare med konstant hastighet. Mellan
huvudaxel och vals har nämligen inskjutits en
friktionskoppling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
