Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bygg en bildradiomottagare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*
(Fig. 5. Här ses den egentliga bildmottagaren.
Till höger grammofonverket, över detta är anbragt en
järnplåt och på denna den egentliga monteringsplåten,
likaledes av järn. Man ser kuggutväxlingen, huvudaxeln,
flänsarna som uppbära valsen (vilken här är avtagen)
och längst till vänster på axeln friktionskopplingen.
Bakom huvudaxeln ses släden med skruvstycken och
kontravikt i den ena ändan och skrivstiftet i den andra.
Under den ena av flänsarna ligger spärrmekanismen.)
*
Den elektriska processens gång.
Låt oss så se litet närmare på hur de elektriska
processerna i bildradiomottagaren försiggå. Längst
till vänster på fig. 9 sker kopplingen till
radiomottagaren. Strömmen passerar först primärsidan av
en lågfrekvenstransformator. Här finns anbragt dels en
volymkontroll, dels telefon eller högtalare. Den
upptransformerade växelspänningen går direkt på
likriktarlampans galler, vilket genom gallerbatteriet
GB är så starkt negativt, att anodströmmen genom
lampan är lika med noll, när inga signaler komma in
på gallret. Gallerbatteriet är kopplat över en
potentiometer, dels för finregleringens skull, dels
för att man skall kunna variera gallerförspänningen
– 4 volt – utan att avbryta gallerkretsen, vilket är
av betydelse under varierande mottagningsförhållanden.
Om vi utgå från lampans anod, komma vi först till
valssystemet, därefter genom platinaspetsen,
reläet och anodbatteriet till lampans glödtråd. När
bildsignalerna påverka likriktarlampans galler –
denna lampa är för övrigt endast en god detektorlampa
– verkar lampan som detektorlampa med anodriktning.
Skillnaden är blott att en vanlig detektor likriktar
högfrekventa strömmar och denna likriktar lågfrekventa.
Anodströmmen blir följaktligen större ju kraftigare
signalerna äro, och sålunda blir även färgen under
platinaspetsen kraftigare. Är strömmen tillräckligt
stark, 3-4 milliampére, kommer reläet att dra till sig
sitt ankare. Därigenom slutes genom spärrmekanismens
magnetlindning en lokal krets, vars strömkälla är
glödströmsackumulatorn. Magneten drar till sig ankaret,
varvid en stoppknapp går upp. På valsen finns en
liknande stoppknapp, och reläet och därmed
spärrmekanismen kommer, som man förstår,
att stå och klappra såväl för synkroniseringstecknet
som för de kraftiga bildtecknen. Men när mottagaren
bara blivit synkronisk, kan stoppknappen på valsen
vara i närheten av anslaget, då synkroniseringstecknet
ljuder. Under resten av varvet är det likgiltigt,
var anslagsknappen befinner sig (uppe eller
nere).
(Fig. 4. Släden med skrivstiftet.)
Över reläets kontaktpunkt är anbragt en blockkondensator
på 2 mf för att förhindra gnistbildning. Vidare har man
från platinaspetsen till minussidan av glödtråden en
blockkondensator på 2 mf – den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 24 20:08:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/popradio/1929/1/0020.html
