Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levande bränd i radio - Bygg en bildradiomottagare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Merritt kom plötsligt på en idé, lika enkel som
genialisk. Han försökte få någon mening i visarens
rörelser, försökte översätta dem till Morse-alfabetet.
Merritt blev både förvånad och bestört. Tre korta,
tre långa, tre korta! SOS! Inspektören tog sin penna
och antecknade. SOS SOS SOS Harold Dare WORT
SOS SOS SOS Dare SOS hjälp . ..
Inspektören Meritt tvekade inte ett ögonblick. Han
kastade upp fönstret och gav chauffören order att i
rasande fart köra direkt till Harold Dares studio.
Den stora bilen rusade i väg utefter gatorna genom
den starka trafiken, sirenen tutade i ett och
klockan ringde. Fotgängarna kastade sig förskräckta
upp på trottoarerna, och alla andra bilar stoppade
eller åtminstone saktade farten för att släppa förbi
radiobilen.
Inspektör Merritt flyttade fram till chauffören,
där han satt och gjorde upp sin plan. Rakt framför
sig såg han Dare-stationen dyka upp. Chauffören
fick order att inte vidare ge några signaler. Bilen
svängde in på vägen till huvudbyggnaden. Vaktmannen
vid porten tappade sin tidning, reste sig från sin
stol och satte sig på marken i förskräckelsen, när
han såg den stora bilen spränga kedjan över vägen
och därefter fortsätta upp mot huvudbyggnaden.
– Kom hit, ropade Merritt. Vi kunna nog behöva
er också.
Radioinspektören hade på ett ögonblick klart för
sig var stationen var belägen i det stora komplexet.
Han rusade i sällskap med chauffören och vaktmannen
utefter korridorerna och slutligen fick han syn
på en dörr med skylten »Apparatsal». Inspektör
Merritt drog upp sin armérevolver. Hans följeslagare
gjorde också sina vapen i ordning. Ljudlöst smögo
de tre männen fram mot dörren. Utanför gjorde de
halt. De kunde höra ljudet av några generatorer
därinne.
– Färdiga, viskade Merritt, och i samma ögonblick
slängde han upp dörren.
Diavolo gjorde inte något motstånd. Rent
automatiskt höjde han sina händer mot taket, då
han märkte, att tre revolvrar voro riktade mot honom.
Inspektör Merritt tittade runt i rummet och fick
syn på Dare. På ett ögonblick hade han situationen
klar för sig. Dare var nästan medvetslös.
Inspektör Merritt höjde revolvern och sköt.
Isolatorn i taket krossades och koppartråden föll ned
över en tjock wire. En flammande grön blixt upplyste
rummet, koppartråden rullades ihop och smälte.
Merritt kastade sig fram till instrumenttavlan
och bröt strömmen. Stationen låg tyst. Så tog han
en eldsläckningsapparat och lät den skummande
vätskan spruta över Harold Dares rustning, kring
vilken fräsande moln av ångor stego upp.
Harold Dare slog upp ögonen.
– Hur bar ni er åt? undrade inspektör Merritt,
då han lyfte den stora cylindern över Dares huvud
och befriade honom från den besvärliga rustningen.
– Det var egentligen ganska enkelt, svarade
Harold Dare. Jag kom bara att tänka på att eftersom
rustningen bildade en absorbtionskrets i
induktionsfältet, så borde varje rörelse av rustningen
förändra relationen mellan de båda kretsarna och därmed
periodantalet. Genom att röra mina armar så mycket
som var möjligt lyckades jag sålunda ställa till en
del oväsen. Jag signalerade med Morse-tecken i
förhoppning att någon skulle sitta och lyssna och
uppfatta meningen.
Inspektör Merritt komplimenterade Dare, som efter
en stund stod befriad från den obekväma och
farliga »kostymen». Ögonblickligen rusade han fram
till Gloria, lösgjorde henne från stolen, lyfte henne
och lossade munkavlen.
Gloria var fortfarande medvetslös men med lämplig
behandling kvicknade hon snart till. Långsamt
slog hon upp ögonen, stirrade förskräckt omkring
sig och svimmade därefter igen. Harold Dare tog
emot henne i sina starka armar. Dandy Diavolo stod
och skar tänder.
– Besegrad igen, mumlade han. Harold Dare såg
spänt på honom.
– Ja, ni är besegrad igen. Ni glömde att räkna
med, att det kan finnas flera än ni, som när det
kniper kunna friska upp sina skolminnen ett slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
