Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 1
15 JANUARI 1937
9:e ÅRG.
Radiokrönikan
Populär Radios tidigare kampanj gent emot
humbugsantennerna har ej varit förgäves. Numera
hör man knappast talas om dylika »antenner»,
och annonserna i veckotidningarna ha försvunnit. Det
har blivit känt att borst- och korgantennerna, som voro
avsedda att monteras på fönsterblecket, ej göra någon
nytta förrän de komma upp i toppen av en på hustaket
anbragt hög mast och att under sådana förhållanden
själva borsten eller korgen, som är dyrast av
alltsammans, ej har någon nämnvärd betydelse för resultatet,
för så vitt den ej är av stora dimensioner eller har en
utsträckning av en eller annan meter i horisontell eller
vertikal led. Sådana enmastantenner på stor höjd (mer
än 10 m) över hustaket och med ordentligt tilltagen
uppsamlande del förekomma numera i utförande som
transformatorantenner och torde ha ett gynnsamt
signal-störningsförhållande.
Vi äro därmed inne på kapitlet transformatorantenner.
Dessa ha efter humbugsantennernas oskadliggörande
kommit allt mer i ropet, ty skall man ändå ha en antenn
på taket, så är det ju bäst att göra den störningsfri på
en gång. För närvarande torde ej många antenner sättas
upp utan transformatorer.
Det finns dock en hel del olika fabrikat och
konstruktioner att välja emellan. Det finns också vid sidan av
transformatorantennerna sådana utan transformatorer men
med skärmad nedledning. Dessa torde numera endast
kunna ifrågakomma som centralantenner, i vilket fall den
skärmade nedledningen drages till en på vinden
installerad s. k. antennförstärkare. Skärmkabeln blir då kort
och dämpningen i densamma ringa — eller kompenseras
den genom förstärkningen. En dylik centralantenn är på
av Wireless
sätt och vis en transformatorantenn, ty
fördelningskablarna i huset äro lågohmiga och anpassning till desamma
sker medelst transformatorer.
I fråga om gängse transformatorantenner kan man
skilja mellan olika typer: sådana med en mast och sådana
med två master, sådana som fungera som vanlig (jordad)
antenn och sådana som fungera som dipolantenn. Den
sistnämnda kategorien kan uppdelas i sådana antenner
som verka som dipoler endast på kortvåg och sådana som
verka som dipoler på alla våglängder.
Vilken av alla dessa typer är nu bäst? Ja, den frågan
kan endast besvaras på grundval av omfattande
undersökningar. Sådana undersökningar bedrivas, men ganska
litet är än så länge känt om de resultat man kommit till.
I varje fall kan saken ses från olika synpunkter. En viss
antenn kan t. ex. ha ett mycket gynnsamt
signal-störningsförhållande, men den ger kanske så svaga signaler, att
den endast passar för mycket känsliga mottagare. I sådana
fall är den naturligtvis ypperlig, i andra fall åter kan den
vara oanvändbar.
Det talas ibland om, att på kortvåg behöver antennen
ej ha störningsreducerande verkan, emedan störningarna
där äro mindre besvärande än på högre våglängder. Detta
torde dock huvudsakligen gälla atmosfäriska störningar,
vilka vi i detta sammanhang naturligt nog helt kunna
bortse ifrån. Störningar från elektriska maskiner och
apparater kunna nog även på kortvåg vara ytterst
besvärande. Som exempel kan nämnas störningarna på
ultra-kortvågsbandet från bilarnas tändsystem. Bland
kortvågsamatörerna står dipolantennen högt i kurs och anses vara
den lämpligaste antenntypen för mottagning på dessa
våglängder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
