Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
67
NEGATIV ÅTERKOPPLING
Av ing. M. Backlund.
D
i slutsteg
å pentoderna första gången fördes i handeln,
ansågs de kunna lämna bättre ljudkvalitet
än de dittills använda triodslutrören. Dessa
voro så svaga, att de i flertalet fall hopplöst
överbelastades, och pentoden gav till följd av sin större
utgångseffekt bättre resultat. Man fick visserligen en ganska
»skrikig» och ljus klang, men detta korrigerades genom
att shunta högtalaren med s. k. »tonfilter», eller också
genom motsvarande ändringar i föregående
förstärkar-steg.
Sedan den tiden ha radioapparater och högtalare
avsevärt förbättrats och nya triodslutrör med större
utgångseffekt framställts, vilka vid jämförelse med
pentoden visa sig återigen ge bättre ljudkvalitet än denna.
Pentoden har dock alltid haft den fördelen att vid en
viss given anodeffekt kunna lämna större utgångseffekt
än en triod; med andra ord, den har större
verkningsgrad, varför den i likströms-, allströtms- och mindre
växelströmsapparater alltid föredragits framför trioden.
Pentodens stora inre motstånd en nackdel.
Pentodens nackdel är det höga inre motståndet; då
högtalarens växelströmsmotstånd är större dels vid höga
toner, dels vid dess i basregistret befintliga resonans,
bli dessa toner starkare återgivna än det övriga registret.
De höga tonerna dämpades på ovan angivet sätt;
däremot dröjde det länge innan man började finna
framhävandet av basresonansen felaktigt; ja en del amatörer
ökade den t. o. m. genom införandet av en elektrisk
resonans belägen i basregistret. Genom resonansen fick
högtalaren en stor efterklangstid, dessutom förvrängdes
+ B
alla stötljud. Obehagligast framträdde detta fel vid
återgivning av tal.
Nu förelåg alltså frågan, om man kunde minska
pentodens inre motstånd och bibehålla dess höga
verkningsgrad. Detta lät sig enklast göra genom att till gallret
återföra en del av anodväxelspänningarna. En enkel
koppling visas i fig. 1. En del av anodväxelspänningen
överföres genom ett motstånd till anoden på föregående
rör och genom gallerkondensatorn vidare till slutrörets
galler. I detta fall blir 1/11 återförd; om slutrörets
branthet är S blir dess växelströmsmotstånd ungefär 1/S
• 11 000 .Q.
För att nå detta resultat måste föregående rör ha
avsevärt högre inre motstånd än anodmotståndet, man
använder därför en högfrekvenspentod. Genom
kopplingen minskas förstärkningen; man måste alltså öka
signalstyrkan på det första röret. För att undvika
överbelastning av det första röret och samtidigt erhålla en
tillräcklig verkan måste man välja ett slutrör, vars
normala gallerförspänning ej är större än c:a 1/15 av den
för det första röret tillgängliga totala anodspänningen.
Detta villkor kan uppfyllas av flertalet moderna
pento-der. Det första röret skall arbeta som
lågfrekvensförstärkare enbart; är det av någon anledning ytterligare
belastat, t. ex. vid gallerlikriktning i detta rör, duger
ej kopplingen. (I samtliga skisser äro anordningar för
silning, avkoppling m. m. utelämnade.)
Mindre distor tion.
Nu visar det sig, att den negativa återkopplingen har
en annan mycket värdefull egenskap, nämligen att min-
+ß
Fig. 1. Den enklaste anordningen jör negativ återkoppling vid
ett slutsteg. Endast motståndet Rs tillkommer extra. Lämpliga
värden: Ri = 0,1 megohm, Rs = 1 megohm.
Fig. 2. Drosselkoppling av det föregående röret till förhindrande
av att detsamma överbelastas. Motstånden Ri och kondensatorn
C användas för faskorrektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
