- Project Runeberg -  Populär Radio / 1937 /
107

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POPULÄR RADIO

107

Fig. 8. Ingångsdel till 5 meters super med högfrekvenssteg,
blandarrör och separat oscillator. Enrattsavstämd.

avkopplingar väljas ändamålsenligt. Sålunda kan
exempelvis med högfrekvenspentoden RCA 954 (Philips 4672)
utmärkta högfrekvenssteg anordnas, som vid några meters
våglängd lämna flera gångers förstärkning och därvid
bidraga till en effektiv höjning av selektiviteten.

En otrevlig egenskap hos den superregenerativa
mottagaren är dess radiering av högfrekvensenergi ut genom
antennen. En ytterligare fördel med högfrekvenssteg före
den superrgenerativa detektorn är alltså den reducering
av strålningen, som erhålles. En dylik strålning kan vara
av förödande verkan för andra mottagare i grannskapet.
Befinner sig exempelvis en annan superregenerativ
mottagare inom störningsområdet, så kunna pendelfrekvenserna
interferera med varandra och giva upphov till en
besvärande störton. För att minska olägenheterna med
radieringen bruka amerikanarna ej gå över en anodspänning
på detektorn om 60 à 70 voit, såvida ej högfrekvenssteg
finnes.

Av en mottagares egenskaper är störningskänsligheten
ofta den viktigaste. Detta gäller icke minst vid
ultrakortvåg, där man måste driva förhållandet mellan
signalspän-ning och störningsspänning på gallret så långt som
möjligt. I detta syfte är det särskilt tvenne åtgärder, som de
amerikanska amatörerna bruka vidtaga: den ena en
elektrostatisk skärmning mellan primär och sekundär i
antenntransformatorn, vars sekundär utgör gallerspole, den
andra anpassning till antennkrets eller feeder. En dylik
anpassningskontroll är vid högfrekvenssteg givetvis ej
förenlig med god »ganging».

Den superregenerativa mottagarens arbetssätt innebär
en ofta hög grad av automatisk volymkontroll. Denna
verkan är icke inskränkt till bärvågen, vilket ger
anledning till distortion. Sådana fenomen som att vid
närbelägna sändare bruset mellan modulationsintervallerna
hämtas upp till ungefär samma styrka som den ordinarie
modulationen, kunna helt omintetgöra reproduktionen.
Vid sådana tillfällen får man gå ned under arbetspunkten
för maximal superregeneration.

Fig. 9. »Sargent», modern amerikansk allvågsmottagare för 9,5—
20000 meter. Till vänster ratt jör bandspridning, till höger för
avstämnine.

Den superregenerativa mottagaren är känd för att giva
ett kraftigt »pendelbrus» i väntan på bärvågen, men då
denna kommer och därtill har erforderlig styrka, blir
mottagaren i det närmaste tyst. Är däremot bärvågen
ytterst svag, kvarstår pendelbruset som ett irriterande
bakgrundsljud. Detta kan då till en del reduceras genom att
pendelsvängningens amplitud minskas.

Trots att ultrakortvågen är ogynnsam i vad som rör
lokala störningar, och trots att pendelbruset ej helt kan
elimineras, händer det att superregenerativa mottagare —
i konkurrens med superheterodyner — kunna giva en fullt
njutbar mottagning på platser, som äro starkt utsatta för
tändstörningar eller störningar av liknande slag. Detta
kan dels tillskrivas mottagarens förmåga till hastig
automatisk volymkontroll, dels en egenskap, som
amerikanarna benämna »stroboskopeffekten». Vi förstå vad
därmed menas, om vi betänka, att på en hel period av den
relativt långsamma pendelsvängningen är det ^blott inom
en mindre intervall med negativt motstånd, som
detektorn är särskilt känslig för störande impulser. Alla
impulser, som infalla inom övriga delar av pendelperioden,
bli mer eller mindre ofarliga ur störningssynpunkt. Nu
kan man ju inte popularisera tekniska fakta hur långt som
helst, men skissen ovan ger en idé om, varför störningar
av typen »kulsprutesmatter» lämna en superregenerativ
mottagare mera oberörd än en superheterodyn.

Fig. 10. En unik ultrakortvågssändare — G5BY, den första som
överbryggade Atlanten på 5 meter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:50:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/popradio/1937/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free